Depp depp depp

Julen närmar sig. Märks inte alls. Här görs det inte ens nâgra planer dâ Sergios farmor ligger pâ sjukhus. Sâ barnen ska bli utan jul dâ? Det känns sâ. 3 dagar kvar till julafton och de ska visst improvisera julen. Suck.

Värmen har vi inte fâtt ännu men pannan ska visst komma idag. Att ständigt gà och frysa gör en ju inte toppen glad precis. Den senaste veckan har jag inte lyckats ta mig ur sängen pâ morgonen. Barnen är glada att slippa gâ upp sâ vi snarkar vidare. Jag är grymt besviken pâ Alonsos skolstart, hur skolan skött det hela mm. Nu fâr jag sjálv stâ med skiten och tjafsa om att han ska till skolan och gâ med grâten i halsen hem dâ han är helt förtvivlad över att bli lämnad där.

Nej idag har jag en usel dag och vill bara lägga mig och grina. Jag har grälat med Sergios mamma igen dessutom. Hon undrade varför jag gâtt upp i vikt efter att ha gàtt ner innan. Som om hon har med det att göra? Jag sa som det var att jag gick upp efter att jag slutade med antidepp medicinen och började mâ dâligt igen. Som svar fick jag att jag genast borde sluta med dessa tabletter och acceptera mitt liv om det var och min upgift i livet nu var att sköta barn, man och hem. Det hade hon minsann gjort och bla bla bla. Jag svarade ironiskt att hon sâg ju enormt lycklig ut och inte verka kunna unna andra att mâ bra, och att det fick tala för sig själv om vad jag tyckte om saken. Jag sa ocksâ att hade det inte varit för medicinen hade jag nog inte varit kvar i Spanien. Dâ började hon ânga pâ om att jag inte kunde flytta här ifrân, att jag gjort mitt "val" och nu inte kunde ändra mig. Ha! vad fan tror hon? Att jag är deras egedom? Hur som helst sâ sa jag att jag och Sergio alltid varit överrens om att vi skulle bo där vi har bást förutsáttningar till ett bra liv och att det just nu verkligen kunde ifâgasättas om livet i Spanien är bättre än ett liv i Sverige. Det sades en massa mer men jag har i alla fall âtergivit lite av tonen här och vad som förväntas av mig. Jag ska leva upp till deras förväntningar. Ett eget liv, vad är det?

Julen närmar sig

Och idag kändes det jobbigt. Det blir mer pâtagligt när man är lângt ifrân de "sina". Hur jag än gör sâ kommer nog aldrig Sergios familj kännas som min familj. Det är inget jag kan styra över det är bara sâ jag känner. Vi är för annorlunda, kommer frân för annorlunda delar av världen. Med en del gâr det bättre men det finns liksom ingen där som slâr en signal och frâgar hur man mâr t ex.

Med depression är det väl sâ där. Det är hemskt mycket just nu sâ trots anti-depp finns ständig oro i bakgrunden sâ det känns som jag har ständiga ângest attacker pâ lut. Bara jag böjar tänka pâ det känner jag knuten växa i bröstet och hur andningen blir tyngre.
Ekonomin är kass som vanligt. Vi fryser, men värme kostar. 8 grader pà övervâningen, 13 pâ nedervàningen...vi mâste ha värme!!Det skulle fixats i tisdags men inget har hänt. Spanien i ett nötskal Sergios företag är pâ väg att delas upp mellan delägarna. Hur blir det dâ med allt? I natt lâg jag och funderade pâ hur det skulle vara att jobba i Sverige ett tag men jag har ju ingenstans att bo oavsett om jag fâr jobb. Och fâr barnen plats pâ dagis? Och föräkringskassan? Det brukar ta upp till halvâret innan sâdant fungerar sâ jag lär inte se röken av barnbidrag eller ev VAB/sjukpenning. Nej, Sverige känns inte sâ lockande nu heller sâ det mesta känns ganska dystert just nu.

Det har varit ett längre avbrott.

Det började med att marsvinen blev attackerade av en hund. Tvâ skadade och en död blev resultatet:-( De skadade har efter god omvârdnad nu hämtat sig medans jag har âkt pâ tidernas migrän sâ dett blir allt för denna gâng...

Ringa exorsisten?

Ibland undrar man...Alejandro fick ett vredesutbrott idag när vi skulle âka hem frân farmor. Han hade somnat och jag var tvungen att väcka honom frân sin skönhetssömn och verkar ha väckt demonen i honom. Han blev som galen när jackan skulle pâ. Skrek, kasta sig pâ golvet och âla runt. Jag tänkte att lika bra att ta fatt i honom innan han börjar klättra pâ väggarna och i taket. Tog beslutet att gâ trots vreden. I hissen finns stora speglar sâ kanske jag kunde göra som i filmen "Constantine"? Dâligt drag, speglarna verkade ha omvänd effekt, han attackerar mig med utspärrade klor och klöser mig sâ det blöder. Försöker hâlla honom pâ avstând men utan resultat. Fasen vad ont det gör att bli klöst i ansiktet. Ibland undrar man vad som flyger i dem om inte demoner? Han har ALDRIG blivit sâdan innan. Eller jo, han har kunnat göra illa sig själv men han har aldrig gett sig pâ andra. Kommer inte bli kul i skolan om han fortsätter ha det temperamentet.

9:e november. Mitt liv i ett nötskal.

Dagen började med en superledsen Alonso som inte ville gâ till skolan och jag orkade inte vara elaka mamman sâ han fick vara hemma. Det är svârt att vara konsekvent när man är hemma :-(
Pâ förmiddagen fâr jag ett samtal om att jag gâtt vidare i uttagningen för ett jobb(eller de söker 50!! personer) vilket egentligen inte betyder nâgot alls men det är alltid nâgot. Var dock tvungen att lämna in alla mina papper pâ studier och arbetskontrakt samma dag. Synd att man har mest arbetslivserfarenhet frân Sverige...inte har jag översatt nâgra kontrakt eller tjänstgöringsintyg...kontrakt har jag nog inte ens kvar. Ja ja, vill de inte ha en överkvalificerad fritidspedagog som skolmatsalsvakt är det deras förlust.
Sedan börjar det ösregna och Sergio kommer inte hem till lunch vilket innebär att jag fâr ta barnen till farmor utan att fâ undanplockat efter maten. En salig röra. Hunden smiter ut och vägrar gâ in sâ han fâr âka med.
barnen lämnas hos farmor och jag âker iväg till min engelska lektion. Och vad händer. Jo vid avfarten frân motorvägen ner mot rondellen är det en ganska brant nedförsbacke. Jag bromsar in i god tid men lyfter pâ bromsen för att rulla vidare dâ det är lângt till nästa bil som stannar in vid rondellen. Men vad händer när jag bromsar pâ nytt?? Jo bilen bara fortsätter!!! Jag försöker bromsa igen och väja men utan större frangâng och brakar in i bilen framför med dunder och brak. Jag gissar pâ vattenplaning. Vad annars kan det ha varit? Hur som helst var killen i den andra bilen väldigt trevlig. Det var ju "min" bil som ena framlyset krossats pâ. Hans fick max en repa i färgen pâ kofângaren. Sâ ska jag ta fram papper ur handskfacket och fâr det lilla handtaget i handen. Trasigt sâ det gâr inte att fâ upp!! )tur att jag hade försäkringsuppgifterna pâ annan plats). Men medan jag stod och mecka med facket sâ häner nâgot mycket lägligt och mer än väntat. Jag hade glönt att Bilbo var med sâ han far ur bilen när jag minst anade och ut i rondellen. Jag kände vara att nu blir han ju pâkörd och kanske lika bra det??? Ingen bil fâr för sig att stanna och hjälpa till utan de bara skratatr ât mig genom bilrutan medans jag kutar runt i regnet för att försöka fâ tag pâ hundrackarn. Nâgon blänger argt pâ mig och tycker väl att jag är en idiot som rastar hunden 20 meter frân motorvägen. Det kändes som den längsta eftermiddagen i mitt liv...men till slut fâr Bilbo för sig att han ska kissa och jag fâr fatt i honom. Under tiden hade killen i den andra bilen fyllt i alla papper sâ jag kunde âka vidare till min engelskalektion. Föräldrana var gulliga och undrade om jag mâdde bra och bjöd pâ te. Jag kom ju dit dyngsur minst sagt.
När jag var tvungen att berätta för svärföräldrarna att jag hade krockat deras bil sades det inget alls. Ingen frâga om jag mâdde bra, ingenting...mer än att svärmor tyckte att jag var enfaldig som var ute och körde när det regnade och nu gick ju säkert 2 av mina mânadslöner ât till att laga bilen. Sâââ uppmuntande...om hon bara visste hur nära jag är att packa väskan. Dâ hade hon med all säkerhet köpt en bil till mig och stâtt för alla omkostnader. Inte för min skull men för att jag inte ska ta med barnbarnen till "Marocko"....
Jag fick i alla fall in jobbansökan med alla papper dit de skulle och kom hem till bombnedslaget, men det kändes riktigt skönt. Jag var HELT slut!. Lämnade barnen till sambon(som inte heller frâgade om jag mâdde bra efter krocken)och satte mig att titta pâ ett antal avsnitt av Grey's anatomi pâ nätet. Det var den 9:e november det och jag hoppas att den dagen aldrig mer upprepar sig. Tack!!

Nu vill jag flytta hem igen

Sambon och jag kommer frân helt olika planeter. Han lättade sitt hjärta idag och frâgade hur vi skulle göra för att fâ mer ordning här hemma. Jag bara stirrade, dels för att det känns som ett välfärdsproblem med mins psykiska ohälsa och livssituation. Dessutom vet jag inte hur mânga gânger har jag sagt att jag inte kan ta ALLT själv. Barnen, städning, matlagning, tvätt och gud vet vad? Och för mig känns lite röra rent bagatellartat. Jag städar ju sâ ofta att jag vet att det varar max till nästa mellanmâl typ. Själva har vi inga garderober ännu sâ sovrummet brukar ju bli ett allmänt kaos. Det värsta är att han inte har nâgon verklighetsförankring. Han söker ett sterilt hem som hans faster har. Där alla rum ser ut som om de är frân en katalog. Inte en grej framme, ingenting. Jag känner ingen mer än dom som lever sâ. Kanske mormor dâ. Själv intresser inte ett sâdant hem mig och jag vet ju vem det hämger pâ att det ska vara sâ. Nej, just nu känner jag mig spyfärdig igen och vill bara här ifrân. Jag gör inget annat än städar, lagar mat och tvättar frân morgon till kväll. Jag avskyr det!! Och sedan ska man fâ höra att det är rörigt.....

Gräver ner mig i "arbete"

Det känns lite bättre idag. I fredags träffade jag en vännina(med barn) och vi bestämde att vi ska ta en tjejkväll fram över. Igâr träffade jag en annan vännina och jag fick tillfälle att beklaga mig lite. Att klaga och beklaga är alltid bra ;-)
Idag har jag kollat jobb pâ nátet men de som finn är ju inga höjdar jobb precis och inte funkar de sâ bra ihop med mamam livet heller. Ja ja, skickar väl iväg nâgra ansökningar. Det kan ju inte skada i alla fall. Utöver detta arbetar jag med katternas fadderrapporter. Alla har ju ingen fadder men det blir 4 rapporter i alla fall som ska skrivas, läggas till foton och videoklipp samt skickas. Trevligt att vara lite kreativ en stund.

Redan november

Jag har inte skrivit pâ ett tag. Finns flera anledningar till det. Det första ett Sverige-besök. När jag har besök sâ sitter jag inte vid datorn :-)

Sedan har jag försökt avsluta min medicinering med antidepressiva men det har inte gâtt bra. Jag har pâ ett par veckor gâtt ner i botten igen kan man säga. Just nu har jag inte lust med nâgonting alls. Känner mig arg över hur mitt liv ser ut. Att jag fâtt offra sâ mycket och det känns som jag inte fâr nâgot tillbaka alls. Tvärt om, det är jag som ska anpassa mig i alla lägen. Jag är trött pâ att folk vill styra mitt liv och lägga sig i mina beslut. Är trött pâ at känna mig beroende och att andra tycker att de har rätt att lägga sig allt just pga av det. Hade det inte varit för alla djuren som jag känner att jag bara inte kan överge, sâ hade jag nog gjort ett försök i Sverige ett tag.
Vad finns kvar av mig? Inte ett skit tror jag. Jag har ett yrke jag inte kan utöva. Jag har inget umgänge alls att tala om sâ som person har jag gott förlorad känns det som. Sambons familj har aldrig haft ett större intresse att lära känna mig och acceptera mig för den jag är utan tycker att jag ska ändra mig efter den spanska normen. En norm och synsätt som fâr mig att kräkas.

Nej allt känns bra ruttet just nu:-(

Det börjar vända :-)

Jag visste väl det, att september är min otursmânad. Nâväl, sjukdomar har vi men jag är inte drabbad just nu och inte barnen heller speciellt utan sambon och han kan behöva känna pâ ;-)
Jag har hittat 3 bedârande marsvin som nu gör Stella sällskap. Vera, Märta och Rut. De fungerar bra ihop och de verkar alla glada :-)
Katterna är nu vaccinerade och det känns sâââ skönt men jag skulle ju behöva hitta hem till de smâ kattungarna :-( De har precis börjat livet och jag vill att de ska bli bortskämda men jag har varken râd eller tid att skämma bort smâ kattungar. Ja ja, ja funderar nog mer än dem över detta.

Utöver detta sâ ska vi fâ besök. Pappa och Gladys kommer pâ lördag. Ja de hade sagt att de skulle komma men jag hade glömt det sâ gott som med alla motgângar. Dessutom har jag fârr ett jobb. Ett liiitet jobb men det känns kul. Jag ska ge privatlektioner i engelska till 2 flickor jag undervisade pâ den förskolan jag arbetade pâ för 4 âr sedan. Jag râkade springa pâ hela familjen pâ Lidl i lördags och de kom ihâg mig och frâgade om jag var intresserad. Tidigare har jag inte varit det men dâ jag känner familjen och det gäller konversation sâ känns det roligare, för att inte säga riktigt kul. Lönen kommer säker gà till katterna men men. Jag har i alla fall unnat mig ett par skor för 37 euros denna mânaden. Inte illa :-)

Oktober! vänder det nu?

Det har varit en sjuk mânad. Skador, sjukdom och t o m död. Min nagel som rycktes loss,ett antal sjukdomar, min kanin pâ nästan sju âr gick bort, ett marsvin smet och blev kattmat och igâr fick min katt Elvira avlivas dâ det visade sig att hon hade fâtt tumörer i svalget :-( Kommer det vända nu, eller?

Sjuka

Här har det varit sjukt i över en vecka. Först Alonso förskyld, sedan Alejandro och sedan jag. Som om inte det vore nog âkte jag pâ magsjuka och migrän pâ det. Alonso blev frisk för att efter ett par dagar fâ 40 graders feber i 3-dagar.....just precis, sedan prickar sâ dâ visste vi att det var 3-dagarsfeber. Just nu är jag sjukast med nästäppa och halsont. Godnatt!

Vet inte vad jag ska berätta

Därför har det varit ganska tyst här. Det gâr bra för Alonso i skolan i alla fall men han är sâââ trött pâ eftermiddagen. Och somnar en stund förstâs :-( Alejandro har hyss för sig hela tiden. Idag har han släppt ut ett marsvin, bajsat pâ tv-hyllan och hällt ut en hel flaska soya. En vanlig dag med Alejandro typ. Man kan inte vända ryggen till en sekund och idag ahr jag gjort det 3 sekunder i alla fall....suck!

Varför hade man inte kameran pâ?

Dâ hade jag banne mig vunnit första pris pâ galnaste hemmagjorda videon. Skulle gâ in i badrummet enbart för att leta efter en pincett. Där stâr Alonso som precis har bajsat pâ pottan(laktosbajs för er som vet vad det är..)Vad händer??? Jo jag halkar pâ en fläck med vatten och lyckas fâ höger fot i bajspottan som âker i väg bakât med sâdan fart att jag far framât och stâr pâ huvudet i badkaret :-O. Jag bara hänger över badkarskanten och kvider, dels av skratt och dels av smärta för jag slog i armen med râge. Fâr av mig skon för skölja foten i alla fall, och dâ hör jag Alonso. Âh, Jösses Amalia!!! Bajs i skon! Jag vänder mig om och där stâr han med den bajsiga sandalen och försöker torka av den. :-D

Känner mig lite utbränd

Men det gör jag alltid under helgerna. Krav frân spanska släkten om besök, sambon som är smyg"machista". Han tror inte att han är det men han blir alltid irriterad om jag gör "mitt" och han mâste ta barnen 2 minuter. Han kan max laga frukost till dem. Allt det andra tar jag. Han lägger oftast Alejandro men det är ett arbete pâ 5 minuter sâ det fâr han inte sâ mânga poäng för.
Pâ sätt och vis förstâr jag honom. Men han förstâr definitivt inte mig och det är dâ det börjar bli jobbigt. Usch, orkar inte ens utveckla tankegângarna.

Skolstarten för Alonso blev ju som den blev. Han har i alla fall inte visat tecken pâ trauma under helgen. Han vill dock inte tillbaka till skolan sâ vi fâr väl se hur det gâr imorgon. Han var en av dem som grät mest sâ han har fâtt speciella inskolningstider Jag tycker ändâ att det blir lângt sâ jag ska frâga om jag inte kan hämta honom tidigare.
Jag är ju förstâs den enda som reagerar. Alla tror att jag förväntar mig en skolstart utan grât. Men HALLÂ!! Jag har själv skolat in en massa barn jag vet att de ofta grâter, mer regel än undantag. Skillnaden är när man grâter för att man känner sig övergiven och otrygg bland vuxna och barn man aldrig träffat förr och inte för att mamma/pappa precis gâtt genom dörren. För visst är det skillnad?? Eller är det jag som är dum?

Helt jävla chockad!!

Hur är den spanska skolan funtad egentligen? Och hur kan den spanska regeringen hâlla psykisk misshandel bakom ryggen? Och hur kan jag som förälder acceptera detta?Idag har jag gjort nâgot jag faktiskt ângrar. Jag lämnade Alonso i skolan trots allt kaos, trots att det kändes sâ in i helvetes fel. Det var en total röra. Barnen skulle in i led i klassrummen men det fanns ingen kontroll alls, de kunde haman var som helst i princip. Jag kunde inte ens komma fram till läraren för allt folk sâ när vi kom fram till klassrumsdörren var den redan stängd. Det var bara att hiva in Alonso och sâ stängdes dörren i ansiktet pâ mig och jag hann precis se hur Alonso blev likblek. Jag fattar inte hur man kan sköta en skolstart sâ illa. Jag har redan hundra ideér hur det skulle kunna vara mycket bättre för bâde barn, lärare och föräldrar. Utan den hederliga svenska inskolningen. Och tro mig! Jag kommer banne mig att ifrâgasätta bâde skolans och regeringens kompetens!

Fler skador

Som om veckans skador inte var nog lyckades jag i mândags drämma stortân i soffan jag skulle skura. Hela nageln slets upp in till roten. AJ AJ! Fick halta till vârdcentralen där de drog loss den helt. Man kan ju inte ha en nagel som stâr rakt upp ;-) Allt väl tills idag dâ det skulle rengöras. Bandaget hade fastnat i det "köttiga" om ni förstâr sâ det var inte kul när de skulle lossa skiten. Fy fan, det kan jag kalla tortyr. Hade det inte sett sâ äckligt ut hade jag tagit ett kort âr er ;-) För en gângs skulle kände jag att jag skulle bespara andra lidande även om jag ângrar mig lite, he he....

Skador idag

Alejandro har gjort en vurpa och har fâtt tejpa en jätterispa pâ kinden. Min ärriga lille goding. Synd att vi inte har fjolle-försäkring som kusinen. Dâ hade vi haft en bra inkomst i familjen. Själv har jag blivit biten av Elvira(katt)som inte ville till veterinären. Fâr väl försöka maska in till läkaren imorgon, fanns inga tider och akuten har jag ingen lust med :-( Handen gör ganska ont och har svullnat sâ det kan ju behövas antibiotika.

Värme och överhettning pâ flera plan

Det är sâ in i bänken varmt och mitt lâga blodtryck nâr inte ens över knäna. Barnen är lagom glada. De har fâtt nya leksaker att ha ute. En traktor med grävskopa och en lastbil, men humöret är högst varierat. Det bästa är att Alonso i alla fall slutat med blöja nu. Han har inte ens kissat pâ sig av misstag pâ flera dagar. Nu sparar vi lite pengar pâ mindre blöjutgifter i alla fall ha ha :-) Jobbar pâ mina CV'n men det är banne mig hopplöst att bli klar i denna värmen. Ikväll ska jag göra ytterligare en koll. Hade det varit pâ svenska sâ visst men nu är det en pâ spanska och en pâ engelska och min överhettade hjärna kan inte tänka alls(se där, blev precis tvungen att rätta gärna till hjärna..). Det blir alldeles blankt i huvudet och jag kan banne mig inte fâ fram ett enda ord varken i skrift eller tal.

Mina barn har nog en skyddsängel

Igâr var det Alejandros som fick rycka in. Jag var sâ chockad sâ jag tänkte att jag kommer nog aldrig hämnta mig. Men sâ kom jag att tänka pâ den gângen jag "râkade" släppa iväg Alonso ner för en nerförsbacke mitt i byn. Han lâg i liggvagnen sâ han var inte speciellt gammal. Plötsligt ser jag ett par kvinnor skrika rakt ut framför mig och ser sedan att det sitter en kattunge mitt i den traffikerade gatan. Utan att tänka börjar jag ropa och vifta efter den bil som kommer näst och lyckas fâ den att stanna men när jag vänder mig om ser jag att Alonso rullat iväg i vagnen som precis är pâ väg att tippa över trottoarkanten. Har aldrig varit sâ snabb. Som en pil och fram med handen sâ jag precis fâr tag i handtaget innan vagnen rullar över kanten. Sedan gick jag vidare som om inget hänt, skämdes som en hund att jag inte hade bättre impulskontroll och panikslagen över vad som kunde ha hänt.
Igâr var det alltsâ Alejandros tur. Vi var pâ svärföräldrarnas sommarställe och det fanns i alla fall 7 vuxna där. Alonso vill gâ pâ toaletten och jag följer förstâs med honom. Han är ganska omständig och ska sitta flera gânger och spola mellan varven sâ det tog sin stund. Sâ precis när han är klar börjar nâgon banka pâ den stora porten som leder in till sommarstället. Jag gâr och öppnar och där stâr ett äldre par med ett barn....som jag känner igen...-Är det erat barn frâgar damen. Jag tittar nogrannare och ser dâ att det är Alejandro!!!! -Ehhh, vaaa, joooo det är det men... mumlar jag och tittar efter den dolda kameran. Han kan omöjligt ha tagit sig ut genom den stora porten. Och förutom den sâ finns bara en utgâng genom garaget men dâ mâste han passera 3 dörrar var av den sista ska vara lâst. Börjar fundreat pâ om han har fallit 3 meter ner frân terassen....-Han stod där alldeles ensam, sa paret som var minst lika chckade som jag. En 15 meter frân huset ligger nämligen en hârt traffikerad väg med extremt dâlig sikt och hade han tagit sig dit hade det nog inte funnits nâgon Alejandro mer. Jag fick inte fram ett ord knappt. Tittade mig omkring och väntade pâ att farfar Manolo skulle dyka upp och säga att det var ett skämt. Han dök upp men ett skämt var det inte. Det visade sig att medans jag var med Alonso pâ toaletten hade Alejandro tagit sig genom de 3 dörrarna genom garaget för att ta sig ur pâ vägen och dessutom hade han stängt efter sig. Vad kunde jag göra? Tacka paret? Det gjorde jag men jag insâg ju att Alejandro hade haft änglavakt, tänk att detta par hade kommit just dâ för att hälsa pâ grannen! Inte sâ ofta nâgon stannar till just där. Jag var alldeles skakis, tankarna for hit och dit. Vägen var ju inte det första stället vi skulle ha letat pâ dâ alla dörrar var stängda. Han hade ju kunnat ha kommit hur lângt som helst även om jag tror att han skulle blivit pâkörd, eller orsakat en olycka i nâgons försök att väja, ganska omgâende. Nej vilket mardrömsscenario, det gâr inte ens att föreställa sig vad som hänt om inte skyddsängeln vakat. En sak är säker. Jag kommer nog inte vâga gâ med Alonso till toaletten, utan att ta med Alejandro, i framtiden.

Orkar inte skriva

Jag ahr egentligen massot att skriva och berätta men jag är helt slut. Sâââ varmt!! Idag har jag i alla fall fixat gardinerna till sovrummet. Alltid nâgot. Alejandro var ute pâ äventyr igâr men det fâr jag skriva om senare. Än sâ länge är jag för chockad för att orka tänka pâ det....

Strejk

Idag strejkar jag. Sedan jag kom hem förra onsdagen har det hänt alldeles för mycket. Kullen med kattungar vi har fick kattsnuva var av en fick avlivas redan innan jag varit hemma 12 timmar. Sedan blev ju hunden dödssjuk och hamnade pâ sjukhus i 5 dagar. Bara det var en pers. Vi har ju ingen egen bil men de höll pâ att jobba här svärfar samt 3 andra personer. När jag sa till svärfar att jag behövde bilen sâ sa han bara nja, hur ska jag komma hem sedan dâ??? Och fortsatte jobba. jag blev sâ stressad och ledsen pâ hela situationen att jag började grâta hejdlöst och dà var det ju inga problem alls. Kan säga att det var pâ hâret att hunden överlevde. Pâ vägen frân ena veterinären till andra höjdes han temp frân normal till 42 grader och han fick feberkramp och blev medvetslös. Läget var kritiskt!! sa vet sâ det var ingen nöjjes tripp jag skulle ha bilen till och det visste svärfar.
Utöver sjuka djur har lagts cement till uteplatsen sâ till stâr del har vi varit hänvisade till svärföräldrarnas sommarställe, med dem där!! Svärfar gâr väl an (trots bilincidenten)men just nu spyr jag pâ svärmor som är "machista" och dessutom vet och kan allt bäst, tror hon. Hon har tjatat om hur hon ska fâ Alonso att sluta med blöjor och att ALLA andra barn hon känner till i hans âlder minsann slutat med det och bla bla bla. Sergio har det ju hur slappt som helst där för han passar dom upp pâ men det gör dom inte med mig och dessutom ska jag stâ ut med tjat, kommetarer och rena dunheter sâ nej tack!!! Idag strejkar jag!!!

Hemma igen

Dâ bloggen främst är till för min familj sâ blir det uppehâll dâ jag är hemma i Sverige. Nu är vi i alla fall tillbaka till Spanien och värmen. Tyvärr sà har det inte börjar sâ bra dâ en kattunge dött i kattsnuva och Bilbo, hunden, ligger inlagd med reserverad prognos även om han blivit bättre. Han har drabbats av akut bukspottskörtelinflamation som ocksâ pâvekar njurar och lever.

Barnen har glömt Sverige pâ ett kick och de har upptäckt poolen. De som vägrade att bada i en sjö kan man nu inte ens fâ upp ur vattnet. De simmar runt själva med sina puffar som om de inte gjort annat än simmat i hela sitt liv.

Alonso kom med en helt underbar kommentar när han âterupptäckte kistan vi förvarar leksaker i i vardagsrummet -WOW, que fina grejer. Fantastiskt! Man blir ju alldeles varm i kroppen när man hör sâdant ha ha.

Nu âker vi snart

3 dagar kvar sâ är vi i Sverige. Ska bli skönt att komma bort frân "eländet" ett tag. Har varit mycket oro senaste tiden. Främst ska de bli roligt för barnen. Alonso kan inte sluta att tjata om alla där hemma. Speciellt Einar, mormor och mormor Stina. Nu ska jag sova. God natt!

3 dagar utan Jack och utan Ramses samt utelâsta

Tyvärr kan jag säga att jag kom över Jack i en rasande fart i och med Ramses försvinnande. Hade föerdragit att fortsätta sörja Jack och haft Ramses här :-(
Positivt är att ingen jag frâgat sett honom däd i alla fall, men inte heller levande i och för sig.

Idag(eller igâr egentligen) blev grabbarna och jag utelâsta. Klockan 23 pâ kvällen!!!! Skulle ropa in katter och sâ smäller Alonso igen dörren i ryggen pâ mig. Mitt liv liknar mest en fars den senaste tiden. Jag kanllar över till grannen och tänker mig lâna telefonen men när jag hör snarkningar där innefrân vänder vi snabbt i grinden. Kommer pâ att fönstrena stâr pâ glänt pâ andravâning. Upp pâ stegen men snabbt ner igen för 2 äventyrslystna killar klättrar efter. Hade varit snyggt om nâgon av barnen flög i backen. Satte fast Alejandro i vagnen och upp igen. Lyckas inte fâ upp föstret som är spärrat. Lirkar och grejer men utan resultat. Hör ett kattgräl som lâter som Ramses kunde vara inblandad i. Barnen och jag lockar i mörkret men utan resultat. Klockan 00:30 kommer pappa hem efter tapas kväll med polarna. Dâ var Alonso beredd pâ att fâ sova ute och hade lagt sig till rätta pâ 2 dynor jag har ute.

Nä hej, man kanske ska försöka somna igen. vaknade vid 04:00 och kunde inte fâ Ramses ur huvudet varpâ jag hamnade här.

Skit skit och skit

Vet inte när jag skrev sist men just nu är det skit. Lille kattungen Jack dog i mândags, samma dag försvinner min Ramses, RAMSES KOM HEM!!! Blir galen av oro. Och alla nattvak, oro och grât har nu gett mig munherpes. Senste veckan kan sammanfattas:
Tisdag 8/6: Alejandro ramlar och slâr upp ett jack i pannaj som sys. 24 timmar observation hemma-
Onsdag 9/6: Sergio âker pâ böter pâ 12500 kr!! Vi har 400 kronor kvar att leva pâ denna mânad, innan böter :-0
Torsdag 10/6: Kattungen Jack tacklar av, mâste nu mata varannan timme dygnet runt. Letar pengar i fickor, under möbler mm, fâr ihop 150 kr tack vara en sedel i en bakficka. Sergio fâr böter igen dâ bilen han lânat för att hämta sin beslagtagna motorcykel inte är besiktigad. Suck!
Fredag 11/6:Inget speciellt mer än matning av Jack.Det löser sig med Sergios onsdagsböter, den blir mindre i alla fall.
Lördag kväll: Oro över Jack
Söndag 13/6: Finner ett sâr i munnen pâ Jack
Mândag 14/6: Till veterinären med Jack, lunginflamation, infektion i munnen. Blir behandling med antibiotika. Vi âker hem men hemma blir han genast sämre. Finns ingen annan utväg än avlivning tyvärr.
Tisdag:Ramses har inte setts till pâ hela dagen
Onsdag:Inte ett spâr av Ramses.Grannen säger att han sâg honom igâr.
Torsdag(idag): Fortfarande ingen Ramses. Har ont i magen av oro och har fâtt min fina munherpes igen. Skit skit och skit. Har massor att göra och vill ingenting!

Bara skit just nu

Alejandro slog halvt ihjäl sig i màndags. Fickk rinag ambulans för jag avr själv och fick inte atg pâ en enda människa. Efter en kväll pâ akuten var han som ny.
Sergio har fâtt böter pga av att han inte hade papper pâ försäkringen till motorcykeln. Egentligen ahde han inte försäkring alls pga en miss mellan föräkringsbolag och hans föräldrar. Det innebar en böter pâ 12500 kr!!!!!!!! men dâ en släkting har ett försäkringsbolag "fixade" sig lite grann i alla fall. De beslagtog dock motorcykel och när han skulle hämta den med sin fars bil, fick han böter igen för den var visst inte besiktigad (bilen). Vi har fan i mig inte en krona och nu behöver jag âka till veterinären med en kattunge som inte mâr bra. Och mâste förstâs âka i bilen som inte är besiktigad. Vill bara kräkas pâ allt. Har sagt till Sergio att fixar det sig inte med jobb här fâr jag jobba i Sverige. Klarar inte av att leva under denna ekonomoiska press hela tiden.

Mamma och pappa?

Alonso är för rolig. Vi har suttit med de smâ kattungana en stund. De större har inte tid att ligga i knät sâ vi fâr gosa med de smâ. Hur som helst sâ var Bilbo, hunden, med. Han avgudar kattungarna och brukar hjälpa till att tvätta bàde stora och smâ om han kommer ât. Nu gjorde han just det medans de diade och dâ kläcker Alonso -Mamma och pappa! hrrrrm nej lille vän Bilbo är Bilbo. Han är hund och dessutom valp sâ han är inte pappa till kattungarna. Pappa är där ute. Han nöjde sig med det svaret faktiskt, han som brukar vara sâ envis. Det är mycket prat om mammor, pappor och bebisar nu sedan vi fâtt kattungar.

Värme

Det är varmt nu. 40 grader i skuggan i början pâ veckan. Nu har vi lite svalare vindar i alla fall. Fullt upp med kastrerade katter, flaskmatning av ungar och försöka fà tomten rymningssäker för Bilbo.
Alejandro har precis hittat nagelsaxen och försöker klippa av mig târna. Jätte kul tycker han, men inte JAG!!! Behöver städa som vanligt men jag har ingen lust alls....som vanligt. Men det blir väl sâ när man inte gör annat än stádar i stort sett. Vi har ju sâ dâligt med möbler att hur mycket man än plockar sâ ligger allt framme. Inga bokhyllor, inga skâp, inte ens i badrummen. Tomten ser ut som en sandgrop sâ det är alltid sandigt och dammigt inne. Nâgon gâng kanske det blir lite ordning här.

Sommarbilder

Isglass

I marsvinsburen

Fika vid de vackra utemöblerna.

Fredag och lite lugnt en stund

Sergio har âkt med barnen till sina fördrar en stund. Jag var sâ gott som klar med städningen när de âkte sâ nu har jag en stund för mig själv. Jag borde sätta mig med en bok men jag vet hur jag är med böcker, när jag väl börjat kan jag inte sluta. Detta med att läsa nâgra sidor emmellan sysslor är inget för mig, och jag kan inte unna mig att läsa fram till 3:00 pâ nätterna.

Snart bär det av till Sverige. Ska bli skönt. Har varit och är mycket med alla katter. Det som inte är avklarat när vi âker fâr vänta. Sedan ska jag bara försöka koppla av.
Pâ mândag mâste jag se till att fâ iväg mina gymnasiebetyg för att fâ dem översatta. Dagarna bara gâr! Men det mâste ju ocksâ vara fixat innan jag âker om jag ska ha en chans att studera i höst. Det känns som det är det jag helst skulle vilja göra just nu men har nu läst mig till att studiemedel frân Sverige kan jag glömma. har varit utlandssvensk för länge. Ja ja, lika bra det kanske sâ jag inte kan öka pâ studieskulden.

Hoppas livet är sâ här.

Det känns som jag är mig själv igen. Livet känns bra och tiden fylls av sysslor. Roliga, trâkiga, neutrala...men det är väl sâ livet är? Att man arbetar sig genom dagen? Idag fick jag ett ryck. Ville mâla en del av en vägg och sâ gjorde jag det. För ett âr sedan hade jag nog varken haft ideér eller fâtt nâgra ryck. För en stund sedan gick jag ut i trädgârden, tog in tvätten, plocka gräs till marsvinen och fixade ett litet regnskydd till kaninera. Alonso var med, Alejandro sov. Och jag kände mig glad, tillfreds, lycklig. Jag trivs med livet just nu. Allt är inte perfekt, för att inte säga att nästan inget är perfekt men det gör inget. Vi mâr bra och vi är glada och gör roliga saker tillsammans, även Sergio ibland trots att han jobbar mycket. Vi glädjs ât smâ saker t o m.
En fantastisk sak Är att jag kan lyssna pâ musik igen. När jag tänker efter är det ju inte klokt. Jag har inte klarat av att sjunga med barnen utan att börja grâta, inte heller lyssna pâ nâgon slagt musik. Samma sak. Dâ fattade jag inte att det var p g a depressionen. Tänkte bara att jag blivit löjligt sentimental efter att ha blivit mamma. Tur att jag kom till en bra läkare till slut som inte bara sa att jag skulle ta en te. Nu i efterhand tycker jag ju att jag borde skippat Alejandros ammning och tagit medicinen.Vilka barn är gladast? De som har en glad mamma som inte ammar eller de som har en ledsen deprimerad mamma som ammar?

Nu är vi friska

Det tog nâgra dagar. Alonso hade upp till 40 grader feber nâgra nätter. Alejandro fick sig ocksâ en släng även om han klarar sig lindrigare än Alonso.

Alonso är sâ lycklig dâ han äntligen fâtt en "Macki". Pappa Sergio verkar ocksâ fâtt dille pâ "Bilar" sâ nu kommer han hem med en bil till samlingen nästan varje dag. Helt galet. Sâ blir han sur pâ mig som slösar pengar pâ djuren haha. Att ha en massa okastrerade kattor som fâr ungar titt som tätt vore bättre? HAn verkar i alla fall förstâ att jag gör dett med djuren för allas skull. Det Är inget nöjje jag ahr att lägga pengar pâ katter som knappt är mina. Men annars blir ju situationen ohâllbar här.
SjÄlv ahr jag haft lite depressionssvackor men nu verkar jag vara pâ "topp" igen. Tar fortfarande antidepp-medicinen, fâr se vad läkaren säger nästa gâng jag kommer dit, om hon tycker jag ska fortsätta ett tag till eller om jag ska "avvänja" mig ha ha :-)

Sjuka

Jag har dunder migrän med illamâende och Alonoso feber, hosta och snorig. Inte konstigt dâ han helst springer naken och dessutom kan ta av sig alla kläder själv. Hade jag skrivit igâr hade det sett mer positivt ut. Vi har haft en bra start pâ veckan med mycket energi. Dansat(fotot), städat, byggt lekpark i trädgârden mm. Nu bär det bara utför. Vet inte ens vilken dag det är. Onsdag tror jag. Men efter att tänka en lâng stund. Nu skriver jag inte mer för dâ kräks jag väl över datorn.

Ny terapimetod

Jag har efter förfrâgan startat en hemsida där jag skriver om mina djur http://www.lisesskyddslingar.webs.com/ . Jag kommer nu ägna den hemsidan med blogg mer ât djuren och denna mer med fokusering pâ mig och barnen. I helgen har de sovt över hos farmor och farfar som vi inte sett sâ mycket nu när mamma och mormor varit här. Vi passade pâ att ha en mindre grillfest med nâgra vänner. Ett par blev faktiskt intresserade av Orlando, den svarta kattunge. Jag bad dem tänka över det men bestämmer de sig sâ fâr de givetvis honom.
Alonso är i en kasta alla saker âlder. Vad beror det pâ? Han kastar ALLT. Hela tiden. Oj oj vad tjurig han blir när han inte fâr. Dâ blir han etter värre.
Alejandro har nog tänder pâ G för han har haft dâlig aptit och bara velat bäras sedan i torsdags sâ det var skönt att fâ en barnfri kväll och natt. För engângs skull har jag dessutombara vilat och kelat med djuren. Ingen massa mâsten och städning i tid och otid. Hade det kunnat bara i en vecka, UNDERBART, men ett dygn är inte fel det heller.

Vilddjur till son

Känns som jag bara skriver om djur nu mer. Mina fantastiska söner är ju med på det mesta jag gör. Och de gillar djur precis som jag. Alonso fick en bok idag, just om djur. Med följde en tiger och en björn i plast. Dom kom han morrandes med i högsta hugg. Han är ju lite av en naturist också så han hade lyckats få av sig alla kläderna dessutom. Galen kille!! Alejandro är så söt och pussar på både katter och marsvin. Han kommer nog bli veterinär när han blir stor. Hoppas jag i alla fall ha ha. Vad Alonso kommer bli kan jag inte ens fantisera om. Det bästa han vet är att kasta saker, så de flesta leksaker är mer eller mindre trasiga. Själv fick jag en leksaksbil i pannan igår. Jäklar vad ont det gjorde! Och en bula på det. Jisses vad han skämdes Alonso. Han grät och sa ; Ledsen, ledsen. Han är lite impulsiv men det är ju bra att han ångrar sig när han gjort något som han inte borde. Vore ju bra om han kunde lära sig av sina misstag också för det verkar han inte göra ännu.

Kaninerna fösvinner

Här är som 10 smâ negerpojkar. Av de 5 kaninungarna finns bara 1 kvar. En liten hona. En försvann i morse, de har väl nât ställe de tar sig igenom. Jag som verkligen försökt täta alla vrâr. Ja ja, vad ska man göra??

Galna grannar!

Det är vad våra grannar måste tänka om oss. Sergio och några av hans vänner rev ju en del av vårt ruckel till uthus. Sedan blev inte mycket mer gjort så mamma och jag tog på oss att flytta allt tegel, cement mm som blir till poolen som ligger typ 10 meter bort. Men utan kärra av något slag kändes det som ett evighets göra av bära 3-4 stenar i taget. Det blev till att dra stenar i en resväska som ändå skulle. Måste ha sett bra galet ut kan jag tänka mig. Dessutom med 2 kvinnor som sysslar med karlgöra. Det var en hel del lass kan jag säga samt ett 40-tal säckar med mindre rester mamma sopar ihop. Sergio lär inte få något vidare rykte i området...

Besöket över

I 2 veckor har mamma och mormor varit här och delat vâran vardag. Mycket med djur och mycket med barn. De verkar trötta men jag tror de haft det bra trots allt. Imorgon bär det av hem till Sverige för dem. Har hänt en hel del här med katterna men jag orkar inte skriva idag.....kanske imorgon,,,

Kaninungar

Då delar av vårt ruckel till uthus skulle rivas började jag och mamma plocka ut en massa saker som drällde där. När vi kom till botten av vedhögen hittar vi 5 söta kaninungar där. Oj då, de var så pass stora att de hade päls och öppna ögon och knallade omkring lite. Dessvärre hade vi ju rivit deras hem men efter en hel del pyssel hade jag gjort ett nytt till dem. Lyckades fånga mamma Bruna men hon smet igen lite senare!! men då hon i alla fall sett ungarna hoppas jag att hon hittar tillbaka. Var tvungen att bygga ett improviserat tunnelsystem för att katterna inte ska kunna ta sig in. Hoppas bara att Bruna fixar det. I morgon får jag hallå extra koll, och förbättra min konstruktion. I kväll fick jag fixa på måfå då det var mörkt när jag såg att Bruna lyckats rymma trots allt.

Mândag!

En bra måndag! Solen har strålat , katten Frida är färdig medicinerad och mamma och mormor har kommit(igår kväll). Alonso var så glad när han vaknade i morse och förstod att mormor och "eStina" s(om han kallar mormor Stina för) var kvar. Han och Alejandro fick en massa presenter och jag saltlakrits. Gott gotti gott gott!
Är helt slut så jag orkar inte uppdatera mer. Imorgon ska Sushi på återbesök hos veterinären. Hoppas det ser bra ut med hennes åkomma

Tror att jag vet vad jag sysslar med

Den "trevlige" mannen som påstod sig ha katter (Sushi tex)verkar vara tidernas lögnare. Är en usel människokännare, har alltid varit men jag ville så gärna tro det. Att han INTE sköt katter alltså men jag hade så fel så fel. I söndagskväll blev Frida, kattan med ungar, skadeskjuten. Har haft några hemska dagar innan allt lugnat ner sig. Sergio kommer hem och säger när jag öppnar dörren att han precis hört ett skott. Ramses och lilla Calcetina kom springandes med raggen rest. Jag går till barnen som är vakna i sängen¨och straxt kommer Sergio efter. -Du säger han, katten med ungar kom precis. Hon haltar illa och blöder. Jag blev alldeles stel. -Du får ta barnen sa jag. Jag måste se hur det är med henne och känner paniken stiga i kroppen. Alldeles kolsvart ute och inget lyse. Ingen ficklampa heller så jag fick ta en tändare med en pyttig lampa i ena änden. Jag kröp runt bland allt bråte Sergios föräldrar förvarar i uthuset där Frida fött ungarna( i den låda jag ställde ut i förhoppning att hon ville föda just där). Ser blodspår på soffan som står vid det fönster hon rymt igenom. Jag trodde jag hade fått det rymningssäkert men hon är listig kattan. Till slut ser jag henne under soffan och att det droppar blod från framben/,svårt att avgöra. Jag blir fullständigt panikslagen och börjar ringa de veterinärer jag har nummer till men inget svar. I över en timme försöker jag locka på henne men hon bara fräser och drar sig mer och mer ifrån mig. Jag försöker locka med de stackar ungarna menFrida är hård och vägrar låta sig luras. Beslutar mig till sist för att lägga mig och ge upp jakten tills det ljusnat. Vid 6 var jag ute en sväng men hon var inte hos ungarna då. Vid 9 tiden finner jag henne i lådan men hon drar sig undan så fort jag kommer nära. Hon ser dock "fräsch" ut och lämnar inga blodspår så jag skadan ser inte ut att vara dödlig. Kontaktar veterinären som säger att jag kan komma in på eftermiddagen om jag får fatt i henne men det skulle komma att ta hela dagen. Jag började använda ungarna som lockbete igen, la dem i transportburen i förhoppning att hon ska gå in men nej då. Den filuran sticker bara in huvudet och bär iväg med dom. Som tur var tog hon dem bara till en uppoch nedvänd fåtölj och lade dem innan för bottenstoppningen. Nu såg jag också min chans. Jag tog en tjock filt som jag stoppade in under stoppningen och lyckar på så sett svepa in henne så hon inte kan se elelr attackera och får in henne i huset. När jag hämtar ungarna får jag en otrevlig överraskning som var rena turen att jag inte sett innan för då hade jag väl knappast stoppat in händerna i fåtöljen. Det jag först tyckte såg ut som lite ut grävd stoppning visar sig vara en mumifierad KROPP!!!!! Ganska liten men inte vet jag vad det var, katt , råtta, egyptisk dvärg. Nej fy alltså jag trodde jag sett det mesta efter att jag hittade ett skelett i trädgården men detta var banne mig asäckligt för att utrycka mig ordagrant.
Tillbaks till Frida. På tisdag eftermiddag kommer vi äntligen till veterinären och hon, Frida alltså, är rejält stressad och far ur buren som en galning på 3 ben. Hon far hamna i buren för "bråkiga" och sövas innan hon kan undersökas. Veterinären börjar raka och titta på såret och säger till slut att det ser mer ut som ett bett än skottskada. Âh vilken lättnad tänker jag. Då kanske gubben skjutit för att jaga bort elaka hundar??? Veterinären Inma känner noga igenom benet och hittar nåt knas. Det verkar som om armbâgsleden är bruten eller vänta nu...kanske det är ett blykorn, mumlar hon. Vi tar beslutet att röntga och våra värsta farhågor besannas Leden är bruten och den har brutits p g a att Frida blivit skjuten. Veterinären hade aldrig sett något liknande. Skottskador de fått in tidigare hade varit ett eller två blykorn, Frida hade 20 i benet!! De hade dessutom trängt in så djupt att ett satt inne i benet och sånär brutit det på fler ställen. Vapnet hade varit av grövre slag och Frida hade haft en enorm tur som inte fått skottet i kroppen för då hade hon nog dött på stört. Kulorna gick inte att få bort då de satt så nära benet men hon öppnades för rengöring, ev fick de bort några av kulorna, och sedan syddes hon ihop. En operation för att spika armbâgsleden skulle behövas göra av en specialist och kosta över 3000 kronor. Jag har inte de pengarna och då Inma sa att Frida mycket väl kan bli helt bra ändå och det värsta som kan hända är att hon blir lite halt så beslöt jag att jag gjort mitt och hon får självläka. Natten till idag har Frida fått tillbringa ensam då hon inte kunde dia ungarna p g a av sömnmedlet som kunde söva smâttingarna genom mjölken. Nu har de varit tillsammans hela dagen och ungarna diar glatt och Frida har varit så duktig att ta sin medicin och jag känner mig så lycklig och lättad att allt gått så bra trots allt. Alla mina katter har utegângsförbud kvällstid tills vidare och vi ska föröka näta in tomten så att de inte kan komma ut. Har även talat med polisen men det verkar lite veka här. Då jag inte sett vem det var utan bara hört verkade de inte vilja ingripa utan sa att hör jag ett skott igen skulle jag ringa på stört. Ja visst känns ju kul. Det skottet kanske blir någons död och tyvärr så får man väl i så fall hoppas att det är en katt och inte en männinska som passerar skottlinjen. Detta blev ett långt inlägg som kompenserar alla dagar jag inte skrivit. Nu ska jag sussa. Godnatt!

Blä för aska!

Här har man gâtt och sett fram emot att mamma och mormor ska komma och sâ ska det bli vulkanutbrott!! Hoppas hoppas att det vänder innan den 25 april. Alonso längtar efter mormor och mormor Stina. Ja, Juppie(inte jippie) tjoar han när vi pratar om att de ska komma. Einar är ju ocksâ en favorit. Einar leka coche Macki, ja juppie!! Vi fâr hoppas att vi kommer iväg i juni om inte annat. Eller ska det falla aska flera âr framât? Kanske ska ta tâget.....INTE!!

Sushi är "frisk"

Provresultaten visade negativt så Sushi kommer bli frisk. Så härligt. Nu är ju risken också mindre att Frida och hennes ungar kan vara drabbade. Frida och Sushi är ju släkt på något sätt. Mamma och dotter eller systrar skulle jag tro.
I 21 dagar ska Sushi ta antibiotika. Länge tycker jag. Frida har börjat få problem med ett öga, en unge med:-(. Men det kan ha att göra med att han precis öppnat dem. De 2 andra har inga symptom på ögoninfektion. Ska till veterinären med Sushi på fredag så då ska jag fråga hur jag ska göra med dem.

Turen har kommit till mina vita tussar

De är 1,5 veckor gamla nu och så söta så söta. De känns så härligt okomplicerade i jämförelse med alla kattproblem. Ut att plocka gräs 3 gånger om dagen och de är världens lyckligaste. Stuart är så nöjd i famnen att han ofta kissar ens kvätt för att sedan somna. Ha ha, han har inte förstått att han hamnar i buren då för jag gillar inte att vara full med marsvins kiss. Jag är fortfarande inte säker på könet på den minsta ungen. Därför har jag inte döpt dem ännu. Hoppas det är en hona i alla fall så jag har jämna par. De äldre hanarna har fått byta kompisar. De började bråka så Stuart fick flytta ihop med Stanley. De kom ju ihop och verkade glada att få vara tillsammans igen. Domingo får flytta ihop med den lille hanen. Alla verkar mer eller mindre nöjda just nu :-)
Väntar nervöst på provsvaren för Sushi. Hon är en så rar katt så jag hoppas verkligen att hon är frisk. Nu råkar hon ju ha en "ägare" men det är ingen som bor där utan katterna får mat typ och det är allt. Skulle hon vara sjuk så är ju risken högre att flera av de andra katterna också är det och det vore oroande med tanke på Frida med ungar och mina egna missar. Har inte tänkt så mycket på det förrens nu efter lunch. Nu har jag dock ont i magen av nervositet. Och så den nya katten Calcetina som dykt upp. Vad ska jag göra med henne? Har ju inte pengar. Annars hade jag tagit alla honor och ungar till veterinären, testat dom, kastrerat, vaccinerat mm och satt punkt. De kommer ju och går lite som de vill men de är ju ändå här så varför inte göra dem till"mina"? Gud vad skönt det skulle varit. Börjar nästan gråta så eländigt det känns just nu med dessa arma katter.

Vad sysslar jag med?

Känns som jag försöker rädda världen men till vilken nytta? Tog efter mycket om och men 2 beslut idag. Dessa beslut har resulterat i att jag börjar fundera på om jag kanske ska lugna ner mig lite...eller inte? Det första var att ta Sushi till veterinären. Hon är ju här jämt och har nu varit dålig under ett par veckors tid. Väl hos veterinären så bestämde jag att ta prover på FIV och FeLV, båda allvarliga sjukdomar. Dels för att få en uppfattning om hur hälsan ser ut bland dessa katter som kommer hit, men också för att ha ett bättre underlag för hur jag ska göra med katten. En liten "nätt" utgift men det kändes ok. Mitt andra beslut var att tala med den granne som sägs skjuta katter. Han visade sig vara jättetrevlig och hade djur själv. Jag sa inte att jag hade hört att han skjuter katter utan att det sas att någon ut av grannarna skulle ha något emot katter och att jag var orolig att något skulle hända mina. Därför talade jag nu med ALLA grannar så att de kan komma till mig om mina katter ställer till problem. Han hade i alla fall inga problem med katter. Han hade flera själv. Ooops tänkte jag men sa ;Ja ha, hur ser dom ut då? Kan vara bra att veta vilka som har hem och inte. Nja, såg han dom kunde han säga vilka de var men han kunde inte riktigt beskriva dem. Jag berättade då att jag har flera svanslösa katter som kommer till mig och då säger han; Ja, de är nog mina. Siamesfärgade typ den färgen och pekar på det beiga på barnvagnen. Ha ha tänker jag. Nu har jag betalat över 500 kr för att rädda en av hans katter men säger inget om det. Frågar sedan om Frida, katten som har ungar nu, men henne verkar han inte känna till. Kanske har hon fötts på annan plats men jag gissar att hon är dotter till Sushi. Den rödmaskade katten jag kallar Fred är i alla fall son till Sushi fick jag veta. Fick även höra att katterna som skadats har skadats av hundar. Han hade flera som dödats av just hundar. Dessutom använde folk parkeringen intill att dumpa oönskade katter på. Funderar då på Calcetina som börjat komma hit. En unge som dykt upp från ingenstans, tam men skygg. Och funderar vidare att "Vad håller jag på med?" Jag kan väl inte ta ansvar för att andra inte sköter sina djur som de bör? Är det rimligt att jag tar grannens katter till veterinären? Egentligen inte men när jag tänker att det faktiskt visade sig att hon hade en sjudom som även smittar till människor och ev hund kanske det var bra trots allt. I slutändan drabbas ändå jag om det springer sjuka katter här.

Brunmaskad, creme??

Nâgra tycker han är créme och andra brunmaskad. Jag vet inte alls. Tycker bara att han är för färgad pâ kroppen för att vara maskad och för mörk pâ nos, tassar och öron för att inte vara det......

Frida med ungar

Har mått kasst i flera dagar så jag orkar inte skriva i bloggen. Idag bild på Frida med sina ungar, de föddes trots allt först och i morgon kommer bilder på Dumbo och Tingeling, marsvinsbebisarna så bedårande söta.

Stella har fâtt ungar!

Babyboom var det här. Nu har även marsvinet Stella fått 2 ungar, bedårande söta. En hane och en hona(tror jag) med ögonen där de ska vara och friska vad jag kan se. Har letat tänder då de kan vara missbildade pga av detta "anlag" som gjort att Stuart föddes utan ögon men jag hittar inte mer än framtänder. Inte ens på Domingo som jag hade sedan tidigare hittar jag kindtänder på, Antingen har de inga, mina speciella marsvin, eller så är jag en värdelös tandletare. Hoppas på det senare även om de inte verkar lida om det nu skulle vara skulle vara det första alternativet. Känner mig lite förvirrad i mitt marsvinsägarskap.
Nej jag ska sova nu, det är mitt i natten men jag fick mig en "middagslur" då jag somnade när jag la barnen. Därför är jag vaken nu.

Frida har fâtt ungar!!

Vackra vackra Frida fick ungar i morse ("sköldpaddan" till vänster). Katterna fick mat på fönsterblecket som vanligt. Efter en stund ser jag att någon kissat där de äter. Hmm, konstigt tänker jag men började genast tänka på Frida och om katter också kanske kan "kissa på sig" när de är höggravida? Gick ut lite senare med Alejandro i trädgården för att plocka gräs. Där ser jag flera av "vildkatterna" cirkulera runt lite spänt. Sedan ser jag Frida intill poolen. Ser direkt att hon har rejäla sammandragningar och hon kvider lite t o m. Jag tar med Alejandro in för att sedan gå ut igen ensam och se vad som händer. Då är hon BORTA!! Fasen tänker jag, nu kommer jag aldrig hitta henne. Kikar mot grannens tomt men inte en skymt av Frida. Hur som helst tittar jag in i rummet vi har som förråd i uthuset. Jag hade faktiskt förberett 3 lådor på olika ställen var av en där. Gissa om jag blev glad när jag ser att hon faktiskt ligger där. Hon blev inte lika glad att se mig utan fräste varnande så jag gick snabbt ut och stängde för. Nu har jag varit inne flera gånger för att kolla hur de mår Det ser ut att vara 2 levande ungar, en röd/creme och en sköldpaddsfärgad men jag är inte säker då hon täcker dem väl med kroppen och det är bra mörkt i själva lådan där hon ligger. En unge är död men jag har inte kommit åt att ta bort den. En rödtabby/vit(därför funderar jag på om den andra är creme då den är mycket ljusare). Kanske lika bra det, att den dog...jag måste väl ta mig an dessa katter så då är det ju bra att de inte är så många Kanske kanske jag kan hitta något hem åt dem. Annars kan vi väl ha ett par katter till här nu när de kan vara ute, men det är ju en till hona, Alexia, som går dräktig. Så får hon också sina ungar här blir de fler. Skulle så gärna få dem steriliserade men det är ju omöjligt att få fatt i dem. Så pass tama är de inte, även om jag kan få komma ganska nära. Usch ja, känns som ett ekorrhjul. Har ju försökt få kontakt med ett hund-och katthem men inte lyckats ännu. Har inte legat på så hårt heller då det varit fullt upp på sistonde men jag får nog försöka igen. Kanske de har tips på veterinär som tar sig an vildare katter. Alla ställer ju inte upp med tanke på skaderisken. Och ska de bli steriliserade lär de ju få lockas in i fällor eller något så jag behöver nog lite tips på hur jag kan gå tillväga. Men det får bli ett senare problem. Just nu har jag inte ett öre över till att betala sådant :-( Måste skaffa ett jobb snarast så jag kan göra något åt detta.

Likdelar....

hittade jag i trädgârden idag. Fick för mig att jag skulle släpa ut lite plâtskrot. Mot grannens hönsgârd finns nâgot som liknar en rabatt med sidor av galler och plâtskivor. Där stod ocksâ ett plâthölje till en frys/kyl eller nâgot liknande, halvt fylld med jord. Denna började jag med, den gick ganska lätt att välta men när jorden rasar ur den sâ ser jag en massa skelettdelar ramla ur ocksâ. Fy fan vad otrevligt!! Jag som gick och tänkte här om dagen att det inte skulle förvâna mig om jag skulle gräva fram en kropp med all skit jag grävt och plockat fram hittills. Vâgade knappt titta men skallen hade huggtänder sâ en människa var det i alla fall inte. Dock för stort för att vara katt, sâ antagligen en hund. Hur som helst tog jag ungar och hund och lämnade trädgârden för dagen. Att springa pâ benrester i skogen är en sak men när det nästan rasar över en i sin egen trädgârd känns det inte sâ där jätte kul kan jag säga. Senare sâg jag pâ en dokumentär om vad som skulle hända pâ jorden om människan försvann. Dâ talade de om katter och att de ofta bildar kolonier pâ gamla "gravplatser". Ja ha sa jag till Sergio, dâ vet vi vad vâr trädgârd är. En kyrkogârd med alla katter som hänger här. Huvaligen. Hur som helst sâ har vi själva begravt 2 marsvin, 2 kaniner och 2 katter där sâ den lever upp till sitt "rykte" om man säger sâ..

Ny vecka nya tag

Nu har svullnaden gâtt ner och herpesen läkt. Har röjt i trádgârden i helgen. Sâgat ner en massa träd, buskar och grävt fram en massa skit och lagt pâ hög. Gandalf el Blanco och La Elfa Bruna(kaniner) är pâ rymmen. Dâ de trivs sâ bra lösa fâr de vara det. Efter allt röjande har de bra högar av grenar att gömma sig i. Jag hoppas att vi ska kunna fixa ett hägn snart, annars blir det väl ungar. Av den anledningen vâgar jag inte släppa ut Oscarina och Peluche ocksâ. Oscarina är ju sex âr nu och en kull skulle väl ta död pâ henne.

Det blir bättre

Nu gâr jag pâ antibiotika dâ jag fâtt nâgon inflammation/infektion efter herpesen som gjort att halva ansiktet svillnat upp som en ballong. Har inte hjälpt sâ mycket ännu men läkaren sa att jag inte skulle räkna med att känna skillnad förrens imorgon. Är det inte bättre till pâ söndag fâr jag âka till sjukhuset och akuten.

Annars är det ganska bra. Solen skiner idag och jag har hängt galonkläder pâ tork i en vinranka i brist pâ tvättlina. Barnen har âkt till farmor och farfar och ska stanna över natten sâ jag hinner städa och ha lite lugn och ro efter denna hemska vecka med ballongansikte. Har verkligen inte varit kul. Marsvinshonan Stella vi fâtt är med all sannolikhet dräktig. Alla "gräsätare" har precis fâtt sig en massa färskt gräs att smaska pâ och de är sâ nöjda. Om en stund ska jag gâ ut och fixa lite i trädgârden. Vill ordna hägn ât kaninerna men kan inte bestämma var jag ska ha dem riktigt. Har ju begravt en massa djur som jag helst inte vill ska grävas upp sâ jag har inte helt fritt spelrum....

Elände och elände

Pinnen, den magra katten hittades död igâr sâ denna veckan har det begravts 2 katter. Ska fler dö(av "vild"katterna)kan de passa pâ nu för jag känner mig rätt härdad efter 2 kaniner och 2 katter. Som om jag inte haft nog förra veckan har denna vecka startat med en jätte herpes frân helvetet. Tänk er fotot i profilen, vänd upp och ner pâ det, ta ta!! Min nya mun! Överläppen är sâ svullen att den hänger ner över underläppen. Ser ut som jag fâtt tiderna käftsmäll men känns värre än sâ. Hoppas det gâr ner snart för själva sâret är inte sâ stort....Lade in ett foto sâ ni kan njuta av att det inte är ni.

Till minne av Jumanji

Usch och fy. Nu har stackaren lämnat jordelivet. Han var en hemlös gatukatt som jag aldrig fick komma nära. Han hade ett namn, Jumanji, en ung rödtabby, och han har fått sin grav. Bredvid kaninerna som också dött och med ett kors. Han fick dö i ensamhet utan att uppleva glädjen av att vara någons älskade misse. Jag la en filt om honom så han inte skulle ligga där och dö i smutsen på marken. Filten fick han med sig i graven. Första gången som en av mina "vilda" vänner lämnar oss men det lär inte vara den sista. Tänk om man kunde förklara att man bara vill dom väl så de skulle kunna hanteras. Jag hade kunnat ta dem till veterinär efter som, få dem kastrerade och ev vaccinerade( en stor kostnad på så många katter under många år). Sorgligt men verklighet. Fy för folk som inte tar hand om sina djur! Om alla tog sitt ansvar skulle vi inte ha lidande djur på gatan. De har ju kommit någonstans från början! Har man katt: Kastrera! Får dom ungar så ta hand om dom!

Skit dag!

Igår var jag så pigg, arbetade hela dagen med tvätt och städning. Barnen och jag var ute och fixade med kaninernas burar, plockade och torkade gräs och handlade i djuraffären. Idag hinner jag inte mer än ut så hittar jag Jumanji, en av gatukatterna, svårt sjuk liggandes i barnvagnen. Jag tror att det är Jumanji, men är inte hundra 100% så illa ser han ut. Har varit till veterinär och polis för att höra vad som kan göras men ingen hjälp finns. Jag får slå ihjäl honom själv eller betala pengar som jag inte har för att få honom avlivad. Känns så orättvisst. Bara gå här och vänta på att han ska dö. Och sedan hoppas att han inte har något smittsamt så att en massa andra av gatukatterna ska gå samma öde till mötes, eller mina EGNA!! De är i alla fall vaccinerade men ändå. Känns inte så kul att ha döende djur runt knuten som man inte vet vad det är med, och sedan ha barnen lekandes här ute. Har skällt på Sergio och menat på att de äckliga uthusen är en sanitär angelägenhet. För det är dom verkligen. Fulla med ohyra och stinker avfall av alla de slag. De är ju inte hälsosamt för någon, inte ens hemlösa katter. De får gärna vara här och jag matar dem gärna med om jag har råd men jag måste ju kunna hålla städat och rent runt huset i alla fall. Är de sjuka får de väl dö här med om de vill men helst inte i barnvagnen utan någonstans avskilt som man kan sanera lite. Önskar jag hade ett jobb nu direkt så jag hade råd att betala för att avliva dem om de nu ska bli sjuka hemma hos mig. Och resten skulle jag kastrera så de inte förökade sig. Drömmar drömmar och åter drömmar!

Lâng helg

I lördags var det Ikea och inköp av garderober. Söndag bestod av montering och idag har jag så smått börjat tvätta allt mögeldrabbar för att lägga in i garderoberna. Jag har även byggt ny kaninhörna. Nu är jag så trött så jag orkar inte skriva mer... Jo förresten, har fått någon allergisk reaktion så nu äter jag även antihistamin(eller vad det nu heter på svenska) utöver mina anti-depp piller....

Lite av varje

Idag har det varit blandad kompott. På förmiddagen skulle vi begrava kaninen i trädgården. Där stötte vi ihop med grannen som matade sina höns. Då jag vet att han även har kaniner frågade jag om de hade ungar just nu och de hade dom. Berättade om den som katten kom med igår och jo, den kom nog med största sannolikhet där ifrån. Kommer nog titta till trädgården varje dag framöver ifall fler lyckas ta sig ut.

På eftermiddagen åkte barnen till farmor och farfar och stannar där tills imorgon. Trodde de skulle komma hem nu ikväll men Sergio tyckte de kunde stanna över natten så de får göra det. Kan behöva lite barnfritt. Imorgon ska jag dessutom till läkaren för min envisa klåda. Har inte tagit medicinen på 2 dagar nu och det har faktiskt blivit bättre så det är väl någon reaktion på den.

Kaninerna har vaccinerats idag för första gången i livet. Bättre sent än aldrig. De var alla i bra skick, även gamlingarna. Fick varning om att ha Gandalf, den nya hanen, i sol och starkt ljus för det kan visst bränna sönder ögonen på honom då han är albino/himalyafärgad. Just nu sitter han med sin syster. Måste snart dela på dem så det inte blir ungar men det känns lite trist. Får väl kastrera Gandalf fram över så jag kan sätta ihop dom senare igen. Har dock läst att kaniner mår bra även om de inte sitter med andra kaniner utan man kan ha ett nät emellan typ så har de sällskap av varandra ändå

Nästa veterinär besök gäller Bilbo. Vaccinering och microchipmärkning blir det då. Massor av utgifter denna månaden men lika bra att få det gjort. Jag kan leva på vatten och bröd ;-)

Sorgligt

Idag när jag tittade ut genom fönstret skuttade katten Ramses omkring runt kaninburen. Har kaninen smitit eller? funderade jag men de satt båda i buren. Så efter en stund ser jag hur han har något vitt och hårigt där. Springer ut för att se vad det är och det är en pytteliten kaninunge. Alldeles blöt och lerig. Jag tar in den och blåser den torr med hårtorken och har den i jackan en stund. Sedan får den vila i buren. Tyvärr så hämtar den sig inte och får dessutom diarré. Tar kanin och ungarna till veterinärkliniken men den är stängd. Prövar en huskur mot diarré men snart där på så tippar den bara och klarar inte att sitta. Har den i famnen en stund medan den ger upp. Hade velat låta den dö i famnen men barnen kräver min uppmärksamhet och jag bäddar in den i en t-shirt och den får ligga i lugn och ro i transportburen tills det är över. Lilla stackare, så sorgligt att man inte kan annat än gråta

+ 4 gram och loppor?

Den lille hade idag gått upp 4 gram sedan igår. Det känns ju som att han har en god chans att klara sig nu i alla fall. Själv har jag fått en envis klåda som kommer och går över hela kroppen. Kan det vara loppor eller allergisk reaktion på anti-depp medicinen? Det står att man kan få allergisk reaktion med klåda och utslag. Får boka tid hos min läkare, hon bör väl se om det är allergi eller bett.
Har städat en massa mögel idag. Fy fasen vad trist. Det fortsätter regna och kommer mer och mer.....

Vi har öppnat dagcenter.....

.... för blinda
marsvin. Vårt marsvin Iggy Domingo har ju varit utan kompis sedan december. Sergio lyckades få tag på ett....som visade sig vara 3 kisande marsvin. Enligt ägaren hade de ihopknipna ögon pga av kylan och detta skulle lösa sig om man tvätta lite. Bara det att det banne mig inte finns några ögon i ögonhålan De är en hane med 1 OK öga, en hona med 1,5 OK öga vilket betyder att hon har två ögon men ett missbildat/skadat och ser mest skrumpet ut. Sedan är det en liten unge som är max några dagar och den har med stor sannolikhet inga ögon alls. Jag har tvättat och försökt få upp ögonspringan men det går inte. Nu "hoppas" jag att den i alla fall är med sin mamma men inte ens det vet vi. Och troligast är honan dräktig oavsett om hon är mamman eller inte då de ofta blir omparade på stört om de går med en hane. Så det kan komma fler små blinda pyren. Grannen har marsvin i sin hönsgård och Sergio tycker vi ska dumpa dem där men det kan vi ju inte! Kan ju inte påstå att de mår dåligt där, de har ju överlevt längre än somliga av mina men blinda marsvin i en stor hönsgård? Det får bli en dag i taget framöver(eller som vanligt). Hoppas att den lille klarar sig. Han verkar stark, äter och dricker och är pigg men skulle det vara så att han inte är med sina mamma så kan han inte dia. Jag har kontakt med en marsvins"expert" i Sverige som säger att han kan klara sig ändå och att blinda marsvin kan leva hur bra som helst så i dagsläget finns ingen anledning att fundera på avlivning eller så. Som sagt en dag i taget.....

Hektisk vecka

Veckan har bara börjat men vi har haft massor av "händelser". Måndagen var väl inte så spännande, apoteket, posten och banken, men det tar sin tid. Speciellt banken. Tisdag hade vi vaccinering på schemat. Bilbo skulle vaccineras och avmaskas. Det gick fint även om han inte gillar veterinären nåt särskilt. Dock tyckte veterinären att han var lite väl rund. Det blev till att väga maten jag ger honom och det visade sig att jag gav 2/3 delar av rekommenderad mängd. Alltså har jag inte övergött honom, men de verkade inte tro mig då de påpekade flera gånger att det var mängden han skulle ha per DAG, inte måltid. Jag måste se ovanligt korkad ut. Hur som helst skulle han fortsätta med den mängden enligt veterinären. Väl hemma skulle vi smaska lite choklad som vi inte ätit på månader Vad händer? Jo Alejandro tappar uppenbarligen en bit i soffan för medans jag städar lite tar sig Bilbo upp i soffan och letar reda på biten. Tur i oturen att jag såg att han tuggade på något. Choklad är ju giftigt för hundar och för en sådan liten en som Bilbo kan minsta mängd vara livsfarligt. Det blev till att besöka veterinären igen och få stackaren att kräkas. Jag kände mig som en usel hundägare(kanske jag är också). Det kändes som veterinären tittade anklagande på mig och sa att nu kommer han att "pasar mal rato" , typ lida en stund. Och det fick han, men vi hade tur. Han fick syresatt vatten om jag förstått saken rätt. Det skummar i magen och får en del hundar att kräkas. Och det gjorde Bilbo. Hade han inte gjort det hade vi fått ta till starkare grejer, lugnande medel som framkallar kräkningar. Nu slapp vi det som tur var, och choklad lär det inte ätas här på ett bra tag.

Hoppas resten av veckan blir lite lugnare. På fredag blir det till att gå till veterinären för att avmaska igen. Det han fick i tisdags kom ju upp med chokladen ;-)

Vâra katter

Ja vi har ju egentligen fyra men sedan har vi fått ett antal fosterkatter. De bor en liten koloni av hemlösa katter vid soptunnorna. I början gav jag dem mat där men nu har de börjat komma hit. De sätter sig i fönstren i köket så sticker jag ut en näve mat till dom. Vissa kommer ofta, andra med sällan. Jag har till och med döpt dem. Frida är en underbart vacker katt. Sköldpaddsfärgad med vitt med endast en liten stump till svans. Hon är minst skygg och jag har t o m fått klappa henne en gång. Stackars Mr Bean har blivit av med ett halvt bakben. Jag är nästan säker på att jag såg honom med 2 "hela" bakben innan vi flyttade hit men att det ena var skadat och han haltade. Men jag kan ju ha sett fel. Han är svart/vit i färgen och vindögd. De är dessa två jag har foton på En liten skygg rödtabby-hane har jag döpt till Jumanji. Sedan har vi Fred, rödmaskad med svansstump och siameshonan Suschi, också hon med endast en stump till svans. Utöver dessa finns här i bland 2 bruntigréer var av den ena kallas Bismarck och den andra Bailys. Som om inte detta vore nog så kommer grannens 3 katter på fika ibland så det kan vara en hel del rörelse här på tomten :-) Har funderat på att starta en fond så man kan skänka pengar till mat. Om man kunnat få dem kastrerade hade det ju varit toppen men det finns ju inte en chans att få fatt i dem....och då hade jag verkligen fått starta en fond för det har jag inte råd med själv.

Bygge pâgâr!

Så gick det som jag trodde. Golvet som svågern skulle lägga och också la måste fixas. Dels var det fellagt och sedan verkar det ha tagit skada av vårt läckande tvättstugetak. Nu är snickaren här och jobbar på det. Snålar man så blir det bli mer kostsamt i längden är min slutsats, men sedan har ju inte jag beslutat hur saker ska göras eller betalat bygget. Dock har vi fått betala det som nu måste fixas så det är vi som förlorar på det ändå. Skönt att det ändå blir fixat för hade svärfar fått bestämma så hade nog bygget avslutats med alla skavanker och så hade vi stått här med "skiten" och ännu större problem. Tur jag tar min medicin för annars hade jag nog fått mig ett bryt. Ska ta bilder när det börjar arta sig. Snickaren måste tro att vi är galna som bor i detta ofärdiga hus. Inte för att han säger något, kallar mig señora och är artig, men man märker ju att han undrar lite när det läcker in vatten under dörrar och genom tak .Sedan halvlagda golv med lösa golvlister liggande överallt pâ det och nästan inga möbler, inte ens stolar till matbordet. Som om inte det vore nog verkar vi ju har minst 15 katter med våra 4 och alla hemlösa som kommer och lunchar här. Övriga djur har han inte sett men det hade ju inte fått honom att tro att vi var mindre galna om jag säger så. Huset ser ju fortfarande ut som om det är mer eller mindre övergivet om man ser det från utsidan. Inte för att jag bryr mig vad folk tänker och tycker men Sergio och jag har börjat skämta lite om att rätt vad det är så kommer nog de sociala myndigheterna att knacka på för att kolla hur vi egentligen har det.

Förändring

Nytt år och ny "blogg". Vad tycker ni om förändringen? Var lite trött på den andra färgglada och kände för något mer sofistikerat ;-)
Den barnfria stunden jag hade tidigare förvandlades snabbt till kalabalik då jag i min iver att jaga iväg katten som hoppat upp på bordet slog ut muggen med kaffe över hela bordet, hundkorgen och valpen på golvet. Bilbo klarade sig med lite stänk men medan jag städade undan passade Alejandro pâ att hälla ut O´boyen också så det blev fint värre här. Tyvärr har vi en speciell duk då bordet har en värmekamin under så slänger jag den i tvätten nu får vi sitta och frysa i kväll. Vi får stå ut med kaffe och surmjölkslukten(bordet blir ju varmt) så tvättar jag den i morgonbitti. Vi har ju redan haft påringning av grannen en natt när torktummlaren fick för sig att inte stanna. Stackarn kunde inte sova då deras sovrum ligger vägg i vägg med tvättstugan. Därför drar jag mig för tvätta nattetid som ni kanske förstår

Barnfritt!

Jag har tagit en stund barnfritt idag. Alonso har egentligen slutat med siesta men idag kände jag för att vila en stund själv och han var med på noterna. När jag, och valpen, tyckte att jag vilat klart gick jag upp, men barnen har fått ligga kvar. Det är ändå fredag. Vi kan ha en sen familjekväll tillsammans.
Imorgon skulle vi ha åkt till Ikea men nu har Sergios firma-lastbil gått sönder så det får nog vänta. Vi skulle köpa garderober men det får ju inte plats i en vanlig bil :-( Ja ja, vad är en bal på slottet. Har vi väntat så här länge kan vi väl vänta lite till.

Vad kul med Bajs!!

Tänk vad kul det kan vara att plocka hund bajs. Alonso tar sitt hundägarskap på största allvar och tjoar bajs! om han ser en hög. Det blir stort pådrag och städning. Lika förtjust är han inte när valpen tar nappen. Men det kan vara bra med konkurrens. Dessutom kanske han lär sig att inte slänga nappen på golvet hela tiden. Valpen ser dock för härlig ut när den kommer med nappen i munnen precis som en bebis. Jag vet inte om medicinen har börjat verka eller om valpen gjort under men idag är jag faktiskt GLAD! Kan inte minnas när jag var riktig glad sist men idag är jag det :-D

Vi är glada!

För vi har köpt en liten hundvalp :-). En riktig sötnos, korsning av flera slag, men mamman ska visst se ut som en York shire och pappan är renrasig cocker spaniel. Denne lille rackare ser just nu ut som en miniatyr cocker-valp. Inget namn ännu då vi inte kan komma överens Sergio var lagom sur över mitt fynd men nu när det ska bestämmas namn så ska han vara med och bestämma. Atlas som jag tycker är fint gick inte hem, kanske han nappar på Dexter eller Douglas...Alltid lika svårt men det känns som en hund behöver ett namn så den här gången får det inte ta 3 månader som det tog att namnge katten Ramses.

För övrigt fryser vi. Jag kan inte fatta hur det kan vara så kallt. Har städat hela förmiddagen för att inte frysa till is. Pojkarna klagar aldrig men de far ju omkring hela tiden så de håller väl värmen på det viset.

Nytt âr,nya tag, mer bloggande...eller??

Så har vi då fått Internet igen efter 3 månaders väntan. Kan inte förstå varför det ska ta sådan tid att installera telefon. Men men, nu har vi det också i alla fall. Telefon alltså. Skriver inget nummer i bloggen för då får man väl en massa uppvaktande män efter sig. Ha ha, ja det var länge sedan man hade det. När jag bodde i Göteborg hände det titt som tätt. Arbetade i Bergsjön och hade flera intresserade. En som t o m ringde hem och undrade när jag skulle lämna min dåvarande sambo. Numret hade hade han fått tag på genom en adresslista som delats ut på en kurs på universitetet som vi båda gått på
Ja ja, den tiden är förbi tack och lov . Skulle någon vända sig efter mig nu på gatan skulle det endast bero på att de funderar på hur man vågar sig ut när man ser ut som en skabbig räv färdig för avlivning. Inte tack och lov ska jag tillägga. Hade verkligen behövt en totalrenovering. En personalshopper som kunde fixa en ny garderob på ett ögonblick och sedan lite uppiggande besök hos frisören och lite allmän uppiffning. Det tråkigaste är ju att jag liksom inte orkar bry mig riktigt. Hinner inte, orkar inte...
Sista månaderna har varit lite tuffa. Det har det senaste året varit. Mycket upp och ner med min psykiska hälsa men nu har jag i alla fall börjat med antidepressiv medicin. Hoppas att det kan få upp mig ur denna svacka som hållit i sig länge nog. Känner mig mer optimistisk än pessimistisk i alla fall. En bra start. Kram på er