Smurfar

Det var vad mina barn var igår. Alonso rotade fram fingerfärg och vips hade vi små smurfar här. De var så söta!! Typiskt fanns ingen kamera tillgänglig så det blev inget foto:-( Ja ja det kommer säkert hända fler gånger även om man blivit alltför medveten om stunder som aldrig kommer åter sedan man fick barn.

Som tröst får ni ett par sommarbilder att titta på istället. Som vanligt är jag för trött för att skriva så sängen väntar.... nej nu vill inte datorn igen sâ ni fâr nöja er med Alejandro som strâlar som en sol :-)

Skulle lägga in lite bilder frân Sverige men tji fick jag...

......sâ det fâr bli en en annan dag. Datorn vill inte samarbeta och jag orkar inte brâka :-)

Och lite husbilder huller om buller! fler i FB

Tabasco!

I SÄNGEN!! Skulle röja lite i badrummet ochmed tvätten. Alejandro var med mig och Alonso gick fram och tillbaka med sin vagn och lekte för nöjt. Inga orosmoln på himlen och tänker att nu ska jag sätta mig en stund. Vad ser man då? Jo Alejandro som klappar med handen på några fläckar på sängen. Kikar längre in i rummet och där står Alonso med tabascoflaskan i högsta hugg. Det blir att tvätta av Alejandro i en hast innan han börjar gnugga sig i ansiktet och tvätta lakan igen. Han har gjort detta tidigare Alonso med Sergios Axe duschkräm men den luktar ju gott i alla fall. Eller nej detta var lögn. Inte att den luktar gott utan att han gjort det en gång, han har gjort det FLERA gånger Med yoghurt och juice också men det var ett tag sedan så det hade jag förträngt. Vi skulle behöva ett hus med 3 meters takhöjd och ha saker på 2 metershöjd och uppåt för nu klättrar denne unge herre upp på stolar och vidare så långt han kan komma.

Huset!

Har varit vid huset idag. Det kommer bli så fiiiiiint. Badrummen är nästan helt färdiga och på måndag ska de lägga golvet på bottenvåningen Jag är lite nervös för golvet vi valt. Kommer det bli som vi hoppas? Kommer det vara lättstädat? Köksgolvet vi har nu är hemskt och blir aldrig rent hur mycket man än skrubbar:-(. Ja ja, nu finns det ingen återvändo. Och jag hade nog varit lika nervös oavsett golv. Det är ju en yta på 70 kvm som ska läggas så man kan ju inte precis ångra sig och göra nytt i en hand vändning. "tuber till elen, värmesystem och "rörmokeri" är på plats. Det som är kvar är golven, trappan, väggarna i 3 av rummen samt fönstren som ska sättas in. Sedan kan elektrikerna dra in kablarna och vi kan montera köket och klart! Ett "problem" är elektrikerna inte satt kontakterna som vi tänkt oss utan i köksdelen sitter de "fel" och 2 där de skulle vara en och en där det skulle vara 2 så vi ska titta lite på hur vi ska distribuera köket. Jag hade gjort en plan men den får vi ändra lite. Jag hoppas verkligen att vi ska kunna flytta in innan mamma och mormor kommer. Då kommer jag inte behöva städa heller för vi kommer nog inte ha hunnit få till någon större oordning och har vi det så kan man ju alltid skylla på flytten ha ha ;-).

Universitetet...

Hmm, har kontakt med en kvinna på lärarhögskolan i Göteborg och hon har hittat de papper jag behöver för min fritidspedagogutbildning....men! hon kan inte finna kursplaner för den frivilliga förlängningen jag gick. Hon hoppades att hon skulle hitta dem men de fanns inte i arkivet. Låter inte det lite oseriöst av ett Universitet? Att inte ha kursplaner över alla kurser de anordnat? Ja ja, de kanske får tag på dem. Vad vet jag.

Har kommit på att om jag får min utbildning tillgodräknad här kanske jag kan studera till specialpedagog här....men jag vet inte vad det blir av allt. Vi får se helt enkelt.

Svett, svett och svett

Har sopat och svabbat i vardagsrummet så nu rinner svetten i floder. Har ingen aning om vilken temperatur vi har här men nu sitter jag framför fläkten medans mina söner misshandlar ett antal toalettpappersrullar. Alonso bygger fina torn och bankar på dem om vart annat. Dessutom gör han allt för att inte lillebror ska få en enda.
Fixar med lunchen sen flera timmar tillbaka. Försöker koka böner men det går inte så bra. De blir ju aldrig mjuka!!!! Hur ska man göra?
Har släpat på en fin migrän sedan i lördags så helgen har varit skit. Hoppas på att få vila en sund efter maten men Alejandro har precis vaknat efter en 2-timmarslur så det blir väl dåligt med det. Får väl lägga mig på soffan och stänga alla dörrar så jag har grabbarna inom räckhåll.

Lite närmare mâlet!

Jag är i full gång att fixa mitt "liv". Första steget är att försöka få min fritidpedagogutbildning tillgodoräknad här i Spanien. Den här gången verkar det gå smidigare än sist då inget gick att lösa. Den här gången verkar jag ha kommit i kontakt med rätt personer som kunnat guida mig vidare. Nu finns ju inte fritidpedagogyrket här men det kan ända vara en hjälp vid eventuella framtida studier. Vi fâr se hur det gâr.......

Nu känns det bättre!

Kanske var jag väldigt nere och trött häromdagen(och pms på det=tickande bomb!!). Nu har vi i alla fall haft flera bra dagar och med en massa upptåg som gett mig en mängd städjobb:-).

Igår klockan 23:00!! snickrade och fixade jag och Alonso med marsvinens burar. Iggy fick ju storstryk av Viggo här om veckan. Nu ser han ut som barnens kusin Einar med värstingärr över ögat. Han hade blivit riven från ögonlinjen upp i hela pannan. Hade jag inte sett att de bråkade vilt så hade jag nog trott att det var katten Ramses. Han sitter ofta och fiskar med tassen genom gallret. Hur som helst så valde jag att separera dem åt och idag ska vi nog få en ny kompis till Iggy. Manolo, som gav oss dessa 3 hade visst några marsvin över. Peppar peppar att de har en hane...Han ville ge oss fler än en :-O!!, men nej tack vi kan inte ha marsvin över allt som säkert börjar yngla av sig också. Idag är de väldigt lugna och tjoar knappt efter mat. Igår fick de färskt hö och nåt "godis" jag köpt så nu ser de mest ut som de ligger och jäser. "färskt" hö får de ju alltid men ibland verkar det mest vara visset ogräs som någon krafsat ihop vid nån vägkant. Igår var det i alla fall grönt och luktade hö när jag öppnade påsen.
Hur som helst hade både jag och Alonso kul trots att det var mer eller mindre mitt i natten. Han tog en alldeles för sen middags lur (18-20), kan bli så när vi är på landet men men....

Utsliten...och ledsen..

Just nu känner jag mig totalt utsliten. Allt rabalder efter hemkomst, Alonsos ständiga utbrott, mannen som är tillbaka på jobbet på heltid, ekonomin som just nu är extremt dålig då alla mina besparingar är slut, inte haft en vettig konversation sedan jag var i Sverige och denna värme har vridit ur de sista droppar styrka jag hade i kroppen. Jag satte ribban högt när jag kom hem och tänkte "nu har jag tankat så nu jävlar annamma!" Det har blivit platt fall i stället. Jag har inget tålamod med Alonso och det finns ingen ursäkt för det. Jag vet om det och gör så gott jag kan för att räkna till 1o, hålla huvudet kallt mm, men ofta hinner jag inte ens till 5 innan han har nåt nytt hyss på gång. Han passar på varenda sekund jag är upptagen med Alejandro eller släpper honom med blicken. Det värsta är att jag kan inte lämna över åt någon Jag tar konflikt efter konflikt och städar efter upptåg kl:8-21 hela dagarna. Jag kan inte ta en paus och säga nu behöver jag 30 minuter för mig själv.


Igår blev jag så arg pâ Alonso att jag skrek åt honom. Han hade slabbat med juice över allt och när jag sa att han skulle sluta slabba han ännu mer(det var juice över allt och han satt mitt i det mitt på bordet!!) Det kanske låter som en bagatell men han går i kylskåpet hela dagarna och släpar ut flaskor och paket som han häller ut där han behagar. Sängen är dränkt i yoghurt, schampo, vatten och juice. Han slår sin lillebror, kastar saker omkring sig och det är strid om allt. Här om dagen fick han ett litet juicepaket som precis fyller ett glas och en mugg som han skulle ta till bordet. När han går till soffan och häller upp juicen där så ber jag honom att gå till bordet för man fikar inte i soffan. Nej, då blir han så arg att han slänger ut armen med muggen i handen mot mig, var på jag sätter upp ena armen(har Alejandro i andra) i försvar typ. Detta får till följd att han slår muggen i min arm och det stänker juice över allt. På honom på mig, golv, soffa mm. Så här är det så ofta, mest hela tiden och jag blir trött...vem blir inte det?

Hur som helst så fick gårdagens juicebravader bägaren att rinna över. Jag tog ungen under armen för att duscha av honom medans han fick höra flera sanningar om hur trött jag var på detta. Han blev förstås ledsen när jag blev arg men jag satte han i duschen och började duscha. Kan ju inte låta honom ränna runt med juice över hela kroppen?? Hur som helst blev han ännu ledsnare och skrek och hoppa runt jag tänkte att det var ju konstigt, duschen brukar han gilla oavsett, men så upptäcker jag att vattnet var alldeles kallt... det brukar vara alldeles lagom men nu hade de badat alldeles innan juicehändelsen och de hade väl inte hunnit värma på. Jag kände mig som en barnmisshandlare och börja storgråta Först skrika och skälla och sedan kalldusch!! Jag satt med honom i famnen och sa hur dum mamma var och kände mig så ledsen och misslyckad. Han hade ju glömt det hela och ville iväg och leka, men fy!!! Jag vill inte tappa tåla modet på det sättet!!?? Känns som jag är den enda i världen som tappat fattningen och skrikit åt mitt barn och betett mig så dumt! Fan, säger jag bara. Jag vill inte vara sådan som jag är nu men vet inte hur jag ska komma ur det. Inte ens huset piggar upptillräckligt för att få mig att stå ut lite till, det har liksom gått för långt. Gränsen är nådd och passerad för länge sedan.



Undersöker möjligheterna att börja studera. jag kan inte fortsätta så här. Dels för egen del, innan livet tar knäcken på mig helt, men främst för mina barn, de har rätt till en glad mamma som orkar och vill. Samtidigt finns det så mycket annat som komplicerar allt och gör att en förändring tar tid. Alejandro är fortfarande så liten och "dagis" känns inte så bra här(även om det säkert är bättre än en arg mamma). Dessutom kan man visst bara ansöka om plats på våren och den har ju passerat.... Suck! denna nedåtgående spiral... Ja ja, kanske det blir bättre när vi kommer till huset...just nu känns det som om jag lika gärna kunde gräva mer mig...