Sjuka

Här har det varit sjukt i över en vecka. Först Alonso förskyld, sedan Alejandro och sedan jag. Som om inte det vore nog âkte jag pâ magsjuka och migrän pâ det. Alonso blev frisk för att efter ett par dagar fâ 40 graders feber i 3-dagar.....just precis, sedan prickar sâ dâ visste vi att det var 3-dagarsfeber. Just nu är jag sjukast med nästäppa och halsont. Godnatt!

Vet inte vad jag ska berätta

Därför har det varit ganska tyst här. Det gâr bra för Alonso i skolan i alla fall men han är sâââ trött pâ eftermiddagen. Och somnar en stund förstâs :-( Alejandro har hyss för sig hela tiden. Idag har han släppt ut ett marsvin, bajsat pâ tv-hyllan och hällt ut en hel flaska soya. En vanlig dag med Alejandro typ. Man kan inte vända ryggen till en sekund och idag ahr jag gjort det 3 sekunder i alla fall....suck!

Varför hade man inte kameran pâ?

Dâ hade jag banne mig vunnit första pris pâ galnaste hemmagjorda videon. Skulle gâ in i badrummet enbart för att leta efter en pincett. Där stâr Alonso som precis har bajsat pâ pottan(laktosbajs för er som vet vad det är..)Vad händer??? Jo jag halkar pâ en fläck med vatten och lyckas fâ höger fot i bajspottan som âker i väg bakât med sâdan fart att jag far framât och stâr pâ huvudet i badkaret :-O. Jag bara hänger över badkarskanten och kvider, dels av skratt och dels av smärta för jag slog i armen med râge. Fâr av mig skon för skölja foten i alla fall, och dâ hör jag Alonso. Âh, Jösses Amalia!!! Bajs i skon! Jag vänder mig om och där stâr han med den bajsiga sandalen och försöker torka av den. :-D

Känner mig lite utbränd

Men det gör jag alltid under helgerna. Krav frân spanska släkten om besök, sambon som är smyg"machista". Han tror inte att han är det men han blir alltid irriterad om jag gör "mitt" och han mâste ta barnen 2 minuter. Han kan max laga frukost till dem. Allt det andra tar jag. Han lägger oftast Alejandro men det är ett arbete pâ 5 minuter sâ det fâr han inte sâ mânga poäng för.
Pâ sätt och vis förstâr jag honom. Men han förstâr definitivt inte mig och det är dâ det börjar bli jobbigt. Usch, orkar inte ens utveckla tankegângarna.

Skolstarten för Alonso blev ju som den blev. Han har i alla fall inte visat tecken pâ trauma under helgen. Han vill dock inte tillbaka till skolan sâ vi fâr väl se hur det gâr imorgon. Han var en av dem som grät mest sâ han har fâtt speciella inskolningstider Jag tycker ändâ att det blir lângt sâ jag ska frâga om jag inte kan hämta honom tidigare.
Jag är ju förstâs den enda som reagerar. Alla tror att jag förväntar mig en skolstart utan grât. Men HALLÂ!! Jag har själv skolat in en massa barn jag vet att de ofta grâter, mer regel än undantag. Skillnaden är när man grâter för att man känner sig övergiven och otrygg bland vuxna och barn man aldrig träffat förr och inte för att mamma/pappa precis gâtt genom dörren. För visst är det skillnad?? Eller är det jag som är dum?

Helt jävla chockad!!

Hur är den spanska skolan funtad egentligen? Och hur kan den spanska regeringen hâlla psykisk misshandel bakom ryggen? Och hur kan jag som förälder acceptera detta?Idag har jag gjort nâgot jag faktiskt ângrar. Jag lämnade Alonso i skolan trots allt kaos, trots att det kändes sâ in i helvetes fel. Det var en total röra. Barnen skulle in i led i klassrummen men det fanns ingen kontroll alls, de kunde haman var som helst i princip. Jag kunde inte ens komma fram till läraren för allt folk sâ när vi kom fram till klassrumsdörren var den redan stängd. Det var bara att hiva in Alonso och sâ stängdes dörren i ansiktet pâ mig och jag hann precis se hur Alonso blev likblek. Jag fattar inte hur man kan sköta en skolstart sâ illa. Jag har redan hundra ideér hur det skulle kunna vara mycket bättre för bâde barn, lärare och föräldrar. Utan den hederliga svenska inskolningen. Och tro mig! Jag kommer banne mig att ifrâgasätta bâde skolans och regeringens kompetens!

Fler skador

Som om veckans skador inte var nog lyckades jag i mândags drämma stortân i soffan jag skulle skura. Hela nageln slets upp in till roten. AJ AJ! Fick halta till vârdcentralen där de drog loss den helt. Man kan ju inte ha en nagel som stâr rakt upp ;-) Allt väl tills idag dâ det skulle rengöras. Bandaget hade fastnat i det "köttiga" om ni förstâr sâ det var inte kul när de skulle lossa skiten. Fy fan, det kan jag kalla tortyr. Hade det inte sett sâ äckligt ut hade jag tagit ett kort âr er ;-) För en gângs skulle kände jag att jag skulle bespara andra lidande även om jag ângrar mig lite, he he....