Nu vill jag flytta hem igen

Sambon och jag kommer frân helt olika planeter. Han lättade sitt hjärta idag och frâgade hur vi skulle göra för att fâ mer ordning här hemma. Jag bara stirrade, dels för att det känns som ett välfärdsproblem med mins psykiska ohälsa och livssituation. Dessutom vet jag inte hur mânga gânger har jag sagt att jag inte kan ta ALLT själv. Barnen, städning, matlagning, tvätt och gud vet vad? Och för mig känns lite röra rent bagatellartat. Jag städar ju sâ ofta att jag vet att det varar max till nästa mellanmâl typ. Själva har vi inga garderober ännu sâ sovrummet brukar ju bli ett allmänt kaos. Det värsta är att han inte har nâgon verklighetsförankring. Han söker ett sterilt hem som hans faster har. Där alla rum ser ut som om de är frân en katalog. Inte en grej framme, ingenting. Jag känner ingen mer än dom som lever sâ. Kanske mormor dâ. Själv intresser inte ett sâdant hem mig och jag vet ju vem det hämger pâ att det ska vara sâ. Nej, just nu känner jag mig spyfärdig igen och vill bara här ifrân. Jag gör inget annat än städar, lagar mat och tvättar frân morgon till kväll. Jag avskyr det!! Och sedan ska man fâ höra att det är rörigt.....