Skador idag

Alejandro har gjort en vurpa och har fâtt tejpa en jätterispa pâ kinden. Min ärriga lille goding. Synd att vi inte har fjolle-försäkring som kusinen. Dâ hade vi haft en bra inkomst i familjen. Själv har jag blivit biten av Elvira(katt)som inte ville till veterinären. Fâr väl försöka maska in till läkaren imorgon, fanns inga tider och akuten har jag ingen lust med :-( Handen gör ganska ont och har svullnat sâ det kan ju behövas antibiotika.

Värme och överhettning pâ flera plan

Det är sâ in i bänken varmt och mitt lâga blodtryck nâr inte ens över knäna. Barnen är lagom glada. De har fâtt nya leksaker att ha ute. En traktor med grävskopa och en lastbil, men humöret är högst varierat. Det bästa är att Alonso i alla fall slutat med blöja nu. Han har inte ens kissat pâ sig av misstag pâ flera dagar. Nu sparar vi lite pengar pâ mindre blöjutgifter i alla fall ha ha :-) Jobbar pâ mina CV'n men det är banne mig hopplöst att bli klar i denna värmen. Ikväll ska jag göra ytterligare en koll. Hade det varit pâ svenska sâ visst men nu är det en pâ spanska och en pâ engelska och min överhettade hjärna kan inte tänka alls(se där, blev precis tvungen att rätta gärna till hjärna..). Det blir alldeles blankt i huvudet och jag kan banne mig inte fâ fram ett enda ord varken i skrift eller tal.

Mina barn har nog en skyddsängel

Igâr var det Alejandros som fick rycka in. Jag var sâ chockad sâ jag tänkte att jag kommer nog aldrig hämnta mig. Men sâ kom jag att tänka pâ den gângen jag "râkade" släppa iväg Alonso ner för en nerförsbacke mitt i byn. Han lâg i liggvagnen sâ han var inte speciellt gammal. Plötsligt ser jag ett par kvinnor skrika rakt ut framför mig och ser sedan att det sitter en kattunge mitt i den traffikerade gatan. Utan att tänka börjar jag ropa och vifta efter den bil som kommer näst och lyckas fâ den att stanna men när jag vänder mig om ser jag att Alonso rullat iväg i vagnen som precis är pâ väg att tippa över trottoarkanten. Har aldrig varit sâ snabb. Som en pil och fram med handen sâ jag precis fâr tag i handtaget innan vagnen rullar över kanten. Sedan gick jag vidare som om inget hänt, skämdes som en hund att jag inte hade bättre impulskontroll och panikslagen över vad som kunde ha hänt.
Igâr var det alltsâ Alejandros tur. Vi var pâ svärföräldrarnas sommarställe och det fanns i alla fall 7 vuxna där. Alonso vill gâ pâ toaletten och jag följer förstâs med honom. Han är ganska omständig och ska sitta flera gânger och spola mellan varven sâ det tog sin stund. Sâ precis när han är klar börjar nâgon banka pâ den stora porten som leder in till sommarstället. Jag gâr och öppnar och där stâr ett äldre par med ett barn....som jag känner igen...-Är det erat barn frâgar damen. Jag tittar nogrannare och ser dâ att det är Alejandro!!!! -Ehhh, vaaa, joooo det är det men... mumlar jag och tittar efter den dolda kameran. Han kan omöjligt ha tagit sig ut genom den stora porten. Och förutom den sâ finns bara en utgâng genom garaget men dâ mâste han passera 3 dörrar var av den sista ska vara lâst. Börjar fundreat pâ om han har fallit 3 meter ner frân terassen....-Han stod där alldeles ensam, sa paret som var minst lika chckade som jag. En 15 meter frân huset ligger nämligen en hârt traffikerad väg med extremt dâlig sikt och hade han tagit sig dit hade det nog inte funnits nâgon Alejandro mer. Jag fick inte fram ett ord knappt. Tittade mig omkring och väntade pâ att farfar Manolo skulle dyka upp och säga att det var ett skämt. Han dök upp men ett skämt var det inte. Det visade sig att medans jag var med Alonso pâ toaletten hade Alejandro tagit sig genom de 3 dörrarna genom garaget för att ta sig ur pâ vägen och dessutom hade han stängt efter sig. Vad kunde jag göra? Tacka paret? Det gjorde jag men jag insâg ju att Alejandro hade haft änglavakt, tänk att detta par hade kommit just dâ för att hälsa pâ grannen! Inte sâ ofta nâgon stannar till just där. Jag var alldeles skakis, tankarna for hit och dit. Vägen var ju inte det första stället vi skulle ha letat pâ dâ alla dörrar var stängda. Han hade ju kunnat ha kommit hur lângt som helst även om jag tror att han skulle blivit pâkörd, eller orsakat en olycka i nâgons försök att väja, ganska omgâende. Nej vilket mardrömsscenario, det gâr inte ens att föreställa sig vad som hänt om inte skyddsängeln vakat. En sak är säker. Jag kommer nog inte vâga gâ med Alonso till toaletten, utan att ta med Alejandro, i framtiden.

Orkar inte skriva

Jag ahr egentligen massot att skriva och berätta men jag är helt slut. Sâââ varmt!! Idag har jag i alla fall fixat gardinerna till sovrummet. Alltid nâgot. Alejandro var ute pâ äventyr igâr men det fâr jag skriva om senare. Än sâ länge är jag för chockad för att orka tänka pâ det....

Strejk

Idag strejkar jag. Sedan jag kom hem förra onsdagen har det hänt alldeles för mycket. Kullen med kattungar vi har fick kattsnuva var av en fick avlivas redan innan jag varit hemma 12 timmar. Sedan blev ju hunden dödssjuk och hamnade pâ sjukhus i 5 dagar. Bara det var en pers. Vi har ju ingen egen bil men de höll pâ att jobba här svärfar samt 3 andra personer. När jag sa till svärfar att jag behövde bilen sâ sa han bara nja, hur ska jag komma hem sedan dâ??? Och fortsatte jobba. jag blev sâ stressad och ledsen pâ hela situationen att jag började grâta hejdlöst och dà var det ju inga problem alls. Kan säga att det var pâ hâret att hunden överlevde. Pâ vägen frân ena veterinären till andra höjdes han temp frân normal till 42 grader och han fick feberkramp och blev medvetslös. Läget var kritiskt!! sa vet sâ det var ingen nöjjes tripp jag skulle ha bilen till och det visste svärfar.
Utöver sjuka djur har lagts cement till uteplatsen sâ till stâr del har vi varit hänvisade till svärföräldrarnas sommarställe, med dem där!! Svärfar gâr väl an (trots bilincidenten)men just nu spyr jag pâ svärmor som är "machista" och dessutom vet och kan allt bäst, tror hon. Hon har tjatat om hur hon ska fâ Alonso att sluta med blöjor och att ALLA andra barn hon känner till i hans âlder minsann slutat med det och bla bla bla. Sergio har det ju hur slappt som helst där för han passar dom upp pâ men det gör dom inte med mig och dessutom ska jag stâ ut med tjat, kommetarer och rena dunheter sâ nej tack!!! Idag strejkar jag!!!

Hemma igen

Dâ bloggen främst är till för min familj sâ blir det uppehâll dâ jag är hemma i Sverige. Nu är vi i alla fall tillbaka till Spanien och värmen. Tyvärr sà har det inte börjar sâ bra dâ en kattunge dött i kattsnuva och Bilbo, hunden, ligger inlagd med reserverad prognos även om han blivit bättre. Han har drabbats av akut bukspottskörtelinflamation som ocksâ pâvekar njurar och lever.

Barnen har glömt Sverige pâ ett kick och de har upptäckt poolen. De som vägrade att bada i en sjö kan man nu inte ens fâ upp ur vattnet. De simmar runt själva med sina puffar som om de inte gjort annat än simmat i hela sitt liv.

Alonso kom med en helt underbar kommentar när han âterupptäckte kistan vi förvarar leksaker i i vardagsrummet -WOW, que fina grejer. Fantastiskt! Man blir ju alldeles varm i kroppen när man hör sâdant ha ha.