Sommarbilder

Isglass

I marsvinsburen

Fika vid de vackra utemöblerna.

Fredag och lite lugnt en stund

Sergio har âkt med barnen till sina fördrar en stund. Jag var sâ gott som klar med städningen när de âkte sâ nu har jag en stund för mig själv. Jag borde sätta mig med en bok men jag vet hur jag är med böcker, när jag väl börjat kan jag inte sluta. Detta med att läsa nâgra sidor emmellan sysslor är inget för mig, och jag kan inte unna mig att läsa fram till 3:00 pâ nätterna.

Snart bär det av till Sverige. Ska bli skönt. Har varit och är mycket med alla katter. Det som inte är avklarat när vi âker fâr vänta. Sedan ska jag bara försöka koppla av.
Pâ mândag mâste jag se till att fâ iväg mina gymnasiebetyg för att fâ dem översatta. Dagarna bara gâr! Men det mâste ju ocksâ vara fixat innan jag âker om jag ska ha en chans att studera i höst. Det känns som det är det jag helst skulle vilja göra just nu men har nu läst mig till att studiemedel frân Sverige kan jag glömma. har varit utlandssvensk för länge. Ja ja, lika bra det kanske sâ jag inte kan öka pâ studieskulden.

Hoppas livet är sâ här.

Det känns som jag är mig själv igen. Livet känns bra och tiden fylls av sysslor. Roliga, trâkiga, neutrala...men det är väl sâ livet är? Att man arbetar sig genom dagen? Idag fick jag ett ryck. Ville mâla en del av en vägg och sâ gjorde jag det. För ett âr sedan hade jag nog varken haft ideér eller fâtt nâgra ryck. För en stund sedan gick jag ut i trädgârden, tog in tvätten, plocka gräs till marsvinen och fixade ett litet regnskydd till kaninera. Alonso var med, Alejandro sov. Och jag kände mig glad, tillfreds, lycklig. Jag trivs med livet just nu. Allt är inte perfekt, för att inte säga att nästan inget är perfekt men det gör inget. Vi mâr bra och vi är glada och gör roliga saker tillsammans, även Sergio ibland trots att han jobbar mycket. Vi glädjs ât smâ saker t o m.
En fantastisk sak Är att jag kan lyssna pâ musik igen. När jag tänker efter är det ju inte klokt. Jag har inte klarat av att sjunga med barnen utan att börja grâta, inte heller lyssna pâ nâgon slagt musik. Samma sak. Dâ fattade jag inte att det var p g a depressionen. Tänkte bara att jag blivit löjligt sentimental efter att ha blivit mamma. Tur att jag kom till en bra läkare till slut som inte bara sa att jag skulle ta en te. Nu i efterhand tycker jag ju att jag borde skippat Alejandros ammning och tagit medicinen.Vilka barn är gladast? De som har en glad mamma som inte ammar eller de som har en ledsen deprimerad mamma som ammar?

Nu är vi friska

Det tog nâgra dagar. Alonso hade upp till 40 grader feber nâgra nätter. Alejandro fick sig ocksâ en släng även om han klarar sig lindrigare än Alonso.

Alonso är sâ lycklig dâ han äntligen fâtt en "Macki". Pappa Sergio verkar ocksâ fâtt dille pâ "Bilar" sâ nu kommer han hem med en bil till samlingen nästan varje dag. Helt galet. Sâ blir han sur pâ mig som slösar pengar pâ djuren haha. Att ha en massa okastrerade kattor som fâr ungar titt som tätt vore bättre? HAn verkar i alla fall förstâ att jag gör dett med djuren för allas skull. Det Är inget nöjje jag ahr att lägga pengar pâ katter som knappt är mina. Men annars blir ju situationen ohâllbar här.
SjÄlv ahr jag haft lite depressionssvackor men nu verkar jag vara pâ "topp" igen. Tar fortfarande antidepp-medicinen, fâr se vad läkaren säger nästa gâng jag kommer dit, om hon tycker jag ska fortsätta ett tag till eller om jag ska "avvänja" mig ha ha :-)

Sjuka

Jag har dunder migrän med illamâende och Alonoso feber, hosta och snorig. Inte konstigt dâ han helst springer naken och dessutom kan ta av sig alla kläder själv. Hade jag skrivit igâr hade det sett mer positivt ut. Vi har haft en bra start pâ veckan med mycket energi. Dansat(fotot), städat, byggt lekpark i trädgârden mm. Nu bär det bara utför. Vet inte ens vilken dag det är. Onsdag tror jag. Men efter att tänka en lâng stund. Nu skriver jag inte mer för dâ kräks jag väl över datorn.

Ny terapimetod

Jag har efter förfrâgan startat en hemsida där jag skriver om mina djur http://www.lisesskyddslingar.webs.com/ . Jag kommer nu ägna den hemsidan med blogg mer ât djuren och denna mer med fokusering pâ mig och barnen. I helgen har de sovt över hos farmor och farfar som vi inte sett sâ mycket nu när mamma och mormor varit här. Vi passade pâ att ha en mindre grillfest med nâgra vänner. Ett par blev faktiskt intresserade av Orlando, den svarta kattunge. Jag bad dem tänka över det men bestämmer de sig sâ fâr de givetvis honom.
Alonso är i en kasta alla saker âlder. Vad beror det pâ? Han kastar ALLT. Hela tiden. Oj oj vad tjurig han blir när han inte fâr. Dâ blir han etter värre.
Alejandro har nog tänder pâ G för han har haft dâlig aptit och bara velat bäras sedan i torsdags sâ det var skönt att fâ en barnfri kväll och natt. För engângs skull har jag dessutombara vilat och kelat med djuren. Ingen massa mâsten och städning i tid och otid. Hade det kunnat bara i en vecka, UNDERBART, men ett dygn är inte fel det heller.

Vilddjur till son

Känns som jag bara skriver om djur nu mer. Mina fantastiska söner är ju med på det mesta jag gör. Och de gillar djur precis som jag. Alonso fick en bok idag, just om djur. Med följde en tiger och en björn i plast. Dom kom han morrandes med i högsta hugg. Han är ju lite av en naturist också så han hade lyckats få av sig alla kläderna dessutom. Galen kille!! Alejandro är så söt och pussar på både katter och marsvin. Han kommer nog bli veterinär när han blir stor. Hoppas jag i alla fall ha ha. Vad Alonso kommer bli kan jag inte ens fantisera om. Det bästa han vet är att kasta saker, så de flesta leksaker är mer eller mindre trasiga. Själv fick jag en leksaksbil i pannan igår. Jäklar vad ont det gjorde! Och en bula på det. Jisses vad han skämdes Alonso. Han grät och sa ; Ledsen, ledsen. Han är lite impulsiv men det är ju bra att han ångrar sig när han gjort något som han inte borde. Vore ju bra om han kunde lära sig av sina misstag också för det verkar han inte göra ännu.

Kaninerna fösvinner

Här är som 10 smâ negerpojkar. Av de 5 kaninungarna finns bara 1 kvar. En liten hona. En försvann i morse, de har väl nât ställe de tar sig igenom. Jag som verkligen försökt täta alla vrâr. Ja ja, vad ska man göra??

Galna grannar!

Det är vad våra grannar måste tänka om oss. Sergio och några av hans vänner rev ju en del av vårt ruckel till uthus. Sedan blev inte mycket mer gjort så mamma och jag tog på oss att flytta allt tegel, cement mm som blir till poolen som ligger typ 10 meter bort. Men utan kärra av något slag kändes det som ett evighets göra av bära 3-4 stenar i taget. Det blev till att dra stenar i en resväska som ändå skulle. Måste ha sett bra galet ut kan jag tänka mig. Dessutom med 2 kvinnor som sysslar med karlgöra. Det var en hel del lass kan jag säga samt ett 40-tal säckar med mindre rester mamma sopar ihop. Sergio lär inte få något vidare rykte i området...

Besöket över

I 2 veckor har mamma och mormor varit här och delat vâran vardag. Mycket med djur och mycket med barn. De verkar trötta men jag tror de haft det bra trots allt. Imorgon bär det av hem till Sverige för dem. Har hänt en hel del här med katterna men jag orkar inte skriva idag.....kanske imorgon,,,

Kaninungar

Då delar av vårt ruckel till uthus skulle rivas började jag och mamma plocka ut en massa saker som drällde där. När vi kom till botten av vedhögen hittar vi 5 söta kaninungar där. Oj då, de var så pass stora att de hade päls och öppna ögon och knallade omkring lite. Dessvärre hade vi ju rivit deras hem men efter en hel del pyssel hade jag gjort ett nytt till dem. Lyckades fånga mamma Bruna men hon smet igen lite senare!! men då hon i alla fall sett ungarna hoppas jag att hon hittar tillbaka. Var tvungen att bygga ett improviserat tunnelsystem för att katterna inte ska kunna ta sig in. Hoppas bara att Bruna fixar det. I morgon får jag hallå extra koll, och förbättra min konstruktion. I kväll fick jag fixa på måfå då det var mörkt när jag såg att Bruna lyckats rymma trots allt.