Julen närmar sig. Märks inte alls. Här görs det inte ens nâgra planer dâ Sergios farmor ligger pâ sjukhus. Sâ barnen ska bli utan jul dâ? Det känns sâ. 3 dagar kvar till julafton och de ska visst improvisera julen. Suck.
Värmen har vi inte fâtt ännu men pannan ska visst komma idag. Att ständigt gà och frysa gör en ju inte toppen glad precis. Den senaste veckan har jag inte lyckats ta mig ur sängen pâ morgonen. Barnen är glada att slippa gâ upp sâ vi snarkar vidare. Jag är grymt besviken pâ Alonsos skolstart, hur skolan skött det hela mm. Nu fâr jag sjálv stâ med skiten och tjafsa om att han ska till skolan och gâ med grâten i halsen hem dâ han är helt förtvivlad över att bli lämnad där.
Nej idag har jag en usel dag och vill bara lägga mig och grina. Jag har grälat med Sergios mamma igen dessutom. Hon undrade varför jag gâtt upp i vikt efter att ha gàtt ner innan. Som om hon har med det att göra? Jag sa som det var att jag gick upp efter att jag slutade med antidepp medicinen och började mâ dâligt igen. Som svar fick jag att jag genast borde sluta med dessa tabletter och acceptera mitt liv om det var och min upgift i livet nu var att sköta barn, man och hem. Det hade hon minsann gjort och bla bla bla. Jag svarade ironiskt att hon sâg ju enormt lycklig ut och inte verka kunna unna andra att mâ bra, och att det fick tala för sig själv om vad jag tyckte om saken. Jag sa ocksâ att hade det inte varit för medicinen hade jag nog inte varit kvar i Spanien. Dâ började hon ânga pâ om att jag inte kunde flytta här ifrân, att jag gjort mitt "val" och nu inte kunde ändra mig. Ha! vad fan tror hon? Att jag är deras egedom? Hur som helst sâ sa jag att jag och Sergio alltid varit överrens om att vi skulle bo där vi har bást förutsáttningar till ett bra liv och att det just nu verkligen kunde ifâgasättas om livet i Spanien är bättre än ett liv i Sverige. Det sades en massa mer men jag har i alla fall âtergivit lite av tonen här och vad som förväntas av mig. Jag ska leva upp till deras förväntningar. Ett eget liv, vad är det?
Det låter inte som bästa uppladdningen för jul. Jag hoppas att du och din familj får fira en fin jul och bara vara tillsammans.
SvaraRaderaKram.
Kan du inte du och Sergio ordna en liten egen jul utan dessa jobbiga släktingar? Ni verkar behöva komma ifrån dem på ett eller annat sätt!! Hoppas att ni får en någorlunda mysig helg tillsammans och att värmepannan kommer på plats!!! Vi tänker på Er! KRAMAR ANNA & FREDRIK!
SvaraRaderaKära vän, hoppas att det är bättre nu. Det låter verkligen förskräckligt. Spanska svärmödrar verkar lägga sig i det mesta enligt vad jag förstår av mina kompisars historier, samtidigt som de kan vara väldigt gulliga också. Men de tenderar att fråga saker rakt ut om varför det inte blir några barnbarn osv. God fortsättning!
SvaraRadera