Trotsiga 2-âringar? och veka mammor!

Alonso är nog i trotsåldern. Inte för jag vet vad den innebär egentligen men men. Har skrivit tidigare att jag inte tycker att han trotsar men han har definitivt en egen vilja och den är inte speciellt ruckbar. Egentligen är det inte så svårt att lirka med honom. Det är bara det att ofta går det inte för att Alejandro är med. T ex vill han ofta bli buren men jag fixar oftast inte det med skötväska, väska med extrakläder och matkassar plus Alejandro i babyskyddet. Men sista tiden har jag gjort det ändå. Stackaren han blir ju så arg och ledsen, och dessutom har han oftast somnat i bilen när det blir så här. Så jag hänger väskor och Alonso på vänster axel och tar kassarna i vänster hand och bär lillebror i höger och sedan släpar vi oss så långt vi kan innan allt packning rasar av mig. Vi ser väl ut som nåt i stil med Elefantmannen, där vi hasar oss fram i mörkret i garaget.

Jo, trots var det. Nu har vi ju kommit till det stadiet att han vet var parken är, kiosken med damen som alltid bjuder på nåt gott, de tråkiga affärerna mamma går i och så vidare. Så det är klart, gör vi det han tycker är tråkigt blir det gråt och skrik. Gör vi inte det han tycker är kul så som lekparken och kiosken så blir det gråt och skrik för det med. Ofta tar han ut besvikelserna bara genom att se att vi närmar oss t ex lekparken. Han gestikulerar vilt och gapar på mig som en besatt tills han ser att vi faktiskt styr stegen mot lekparken.
Hur som helst har jag märkt att jag börjar bli en mesig mamma som låter Alonso få som han vill i många lägen. Inte för att jag inte orkar bråka utan för att det är så tråkigt att ha en son som mest är ledsen. Det ska ju vara kul att vara barn, eller hur? (och mamma också för den delen)Inte ska man spendera tiden gråtandes på golvet heller? Nu hyser jag mitt hopp till sommaren och Sverige, att Alonso kommer ur sina vanliga promenadrundor som är kantade av frestelser och att vi ska kunna gör nästan allt utan att vara en trotsig 2-åring med en vek mamma som inte klarar att se se son gråta mest hela dagarna utan köper lite "godis" till honom som tröst ;-)