Jag börjar bli så trött. Så trött så nu vet jag inte vad jag gör snart. I helgen så var det tal om det förbaskade huset igen. Sergios mormors hus som vi skulle renovera. Historien är så rörig så jag orkar inte dra den från början. En kort talande beskrivning kan sammanfattas med:
Ja visst kan ni bo där, nej det blir nog problem, ja visst kan ni bor där, nej det blir nog problem, ja visst kan ni bo där, nej det blir nog problem osv. Nu har vi i snart 3 månader tittat på hur vi skulle renovera och i helgen så börjas det gnölas igen att nej, vi kan nog inte gör si och inte så Och varför kan ni inte nöja er med att bara göra en liten renovering i fall ni måste flytta där ifrån hastigt? Ja ha! Men det var ju inget problem för en månad sedan. Jag vet inte om jag är beredd att flytta till ett hus om vi (i värsta fall) kan bli tvungna att flytta ut dagen efter.
Nu ska även vi stå för kostnaderna, vilket vi inte har behövt de senaste enligt de senaste månadernas samtal. Huset är ju inte vårt så det känns ju ganska halvdant. Speciellt som jag är så jäkla less på allt och helst flyttar här ifrån
Gav Sergio ett ultimatum idag. I april nästa år får det banne mig ha skett en stor positiv förändring för annars skiter jag i det här. Han får följa med till Sverige om han vill men den här bergochdalbanan har jag fått nog av!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar