Sverigevistelsen...

Nu har jag tagit mig i kragen för att skriva lite om Sverigevistelsen. 8 veckor som gick i raket fart. De första veckorna var rätt tuffa för både Alejandro och Alonso var sjuka. Sedan var vi lite strandade allihop dâ det inte fanns bilar till "alla". När syrran krachade den ena sâ var vi 4 behövande pâ en bil typ. Som tur var ko Fredrik och Anna som räddare i nöden och lânade ut sin ena. Annars vet jag inte hur det gâtt med allt.

Trots missödena med sjukdom och fordonsbrist hann vi nätt och jämt träffa alla. Ja inte riktigt alla men i alla fall många Vi hade det bra och jag hann känna av att i även i Sverige kommer vardagen ikapp så det kändes inte så jobbigt att åka tillbaka till Spanien. Dock var det hemskt jobbigt att komma tillbaka hit men det är en annan historia....

Nej fy, jag har ingen inspiration alls. Det funkar inte att skriva så här långt efter. Värmen här är olidlig och hjärncellerna har ångat bort for länge sedan. Kanske skulle skiva mer om husbygget men det blir en annan kväll.