Det började med den briljanta idén att jag skulle städa. Jo jag vet, enormt korkat av mig. Alejandro sov och Alonso lekte så jag tänkte bäst att passa på. Börjar plocka så smått med disk, burkar och flaskor och torkar och gnor i köket. Alonso kommer och hjälper till lite för att sedan fortsätta med sitt. Efter en stund hörs en klagande röst från Alejandro, jag skyndar ut till honom för ibland somnar han om om man ger honom nappen snabbt och i så fall skulle jag hinna klart med köket. Men Alejandro vill annat. När han får syn på mig blir klagan högre, jag tar upp honom och tänker att det är lika bra han får äta så kan jag avsluta det lilla som är kvar sedan. Alonso leker förnöjt med kattburen som står framme då Morris(katten) varit hos veterinären och blivit kastrerad på morgonen. Efter en stund tröttnar Alonso på buren och styr sina steg mot köket. Han skramlar med något och jag tänker att nu kommer han väl med en kastrull som han brukar men han kommer till min förvåning ut tomhänt. Kärleksfull som han är så kommer han fram och klappar sin lillebror i pannan....som blir alldeles KLADDIG av något som dessutom luktar typ korv!
-Vad har du gjort nu? frågar jag Alonso
- Bldja bä ptshu ba, svarar han som om det vore det självklaraste i världen.
Jag tittar mot köket och ser då att han lämnat kladdiga spår efter sig hela vägen och jag känner hur nervositeten stiger i kroppen. Tur att lillebror äter snabbt så jag raskt kan gå och se vad som hänt. Lika bra att ta tjuren vid hornen så att säga. Kommer ut i köket och ser då att Alonso fått tag på plåtburken vi förvarar stekolja i och hällt ut all olja på golvet!!! Suck!! I min städiver hade behållaren hamnat i räckhåll för min arbetsamma son. Att städa köket hade nu blivit att "städa" storebror, lillebror, kök, vardagsrum samt Morris som vimsat runt i härligheten, fortfarande vinglig efter narkosen.
Hur var det nu? Arbetsam, inte jobbig?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar